Pornografi

Pornografiproduktion

Nuläge

Är pornografiproduktion kriminaliserat i Sverige? Det korta svaret är nej. Men för att förstå rättsläget behöver man utveckla svaret en hel del.

Den svenska strafflagstiftningen innehåller bestämmelser som skulle kunna tillämpas på pornografiproduktion, nämligen bestämmelserna om koppleri och människohandel. Koppleriparagrafen i 6:12 brottsbalken (1962:700) slår fast att för koppleri döms den som ”främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person förmås att mot ersättning företa eller tåla sexuella handlingar på det sätt som avses i 9 eller 11 §§”. Det finns således inte något språkligt hinder mot att redan nu låta en producent av pornografi träffas av denna paragraf, men det finns få rättsfall där pornografiproduktion prövats i relation till koppleri.

Ett sådant fall är Hovrätten för Västra Sveriges dom i RH 2013:18. Åtal väcktes mot en man som först var inblandad i att en kvinna spelade in pornografiska filmer och sedan började organisera att hon sålde sex. I sms-konversationen dem emellan pratade de både om inspelning av porrfilm och om att han skulle ordna sex mot betalning “utan kamera”. Han föreslog priser, la upp annonser på Adoos och “rosa sidorna” och diskuterade att lägga in länkar till porrfilmer hon spelat in, som en del av marknadsföringen. Hovrätten prövade om hans agerande utgjorde koppleri. De kom fram till att gärningarna — att ha uppmuntrat och organiserat att en kvinna sålde sexuella tjänster mot ersättning samt tagit emot delar av ersättningen — utgjorde främjande och otillbörligt utnyttjande och mannen dömdes följaktligen för koppleri.

Det här är ett av få fall där porrproduktion (filmning) uttryckligen finns med i bakgrunden för åtal som sedan glider över i området för prostitution/koppleri.
‍
I ett annat rättsfall från 2022 (Svea hovrätt, dom 2022-06-15, mål nr B 4927–22) (Södertälje fallet) prövades pornografiproduktion i förhållande till koppleriparagrafen. En kvinna hade gått med på att medverka i porrfilm för att betala av en skuld för en vän. Hon undertecknade ett avtal under påverkan av alkohol och psykisk ohälsa. Männen i filmerna betalade 2300 kronor för att få delta. Åklagaren menade att man inte kan ingå ett avtal och samtycka till att ha sex, utan det måste man ta ställning till vid varje enskilt tillfälle. Porrproducenten dömdes i tingsrätten för våldtäkt och koppleri. Hovrätten menade däremot att det fanns ett avtal och att syftet var att spela in film, inte främja prostitution. Såhär står det i domen (s. 9):

”Den omständigheten att Tomas Fu och målsäganden reste till Lars Kongstads boendeort Uddevalla och Lars Kongstads uppgifter om Tomas Fus önskan att skapa bra förhållanden för filmning samt Lars Kongstads efterföljande sms om sig själv som filmstjärna talar för att syftet varit att spela in en film. Men det framgår också av den av åklagaren åberopade bevisningen att de sexuella aktiviteterna har skett inom ramen för Tomas Fus och målsägandens bolag och att ersättningen har betalats till detta bolag. Oavsett om betalningen avsett produktion av en film eller det sexuella umgänget som sådant har det vid dessa förhållanden inte varit fråga om koppleri.”

(Svea hovrätt, dom 2022-06-15, mål nr B 4927-22)

Det verkar med andra ord svårt att få till en dom mot en porrproducent med befintlig lagstiftning. Max Waltman, universitetslektor i statsvetenskap som forskat inom området, är emellertid tydlig med att det redan finns lagstiftning som kan användas för att lagföra porrproducenter, men att den nästan aldrig används och att Sverige i praktiken underanvänder sina juridiska möjligheter. Enligt honom avfärdar man fall med hänvisning till yttrandefrihetsgrundlagen, trots att den inte skyddar övergrepp inom produktionen.

Skulle man överväga en kriminalisering av pornografiproduktion i sig måste man ta hänsyn till den långtgående tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Om det finns samtycke är ju rätten att uttrycka sig genom t ex bild och film väldigt långtgående - till och med grundlagsskyddad. Pornografi räknas alltså juridiskt som ett yttrande. Så länge materialet inte är olagligt i sig (t.ex. barnpornografi, olaga våldsskildring, förtal, brott mot rikets säkerhet), är det skyddat av grundlagarna. I de fall porrinnehållet inte bryter mot en straffbestämmelse kan det således inte förbjudas.

Produktion, distribution och innehav av sexuella övergreppsbilder på barn (barnpornografi) är redan kriminaliserat i Sverige. För att detta skulle bli möjligt var man tvungen att göra ett undantag från skyddet i tryck-och yttrandefrihetslagarna genom ändring i grundlag. I den statliga offentliga utredning (SOU 2001:14) som föregick propositionen med namn ”En ny sexualbrottslagstiftning” (2004/05:45), diskuterades koppleribestämmelsen och huruvida den borde omfatta även sexklubbar och pornografiproduktion. Den parlamentariska kommittén bakom SOU:n anförde följande:

”Den tänkta utvidgningen av straffbestämmelsen om koppleri medför sådana betydande inskränkningar i produktions- och spridningsrätten att den kommer i konflikt med den grundlagsfästa etableringsfriheten. En straffbestämmelse av denna art innebär också att straffansvar i vissa fall drabbar den som producerar sådant material som åtnjuter grundlagsskydd. En sådan bestämmelse kan inte införas utan ändringar i grundlagen. Kommittén har därför avstått från att föreslå någon ny straffbestämmelse av den art som nämns i direktiven.”

Men trots att pornografiproduktion per se inte är kriminaliserat i Sverige så är det självklart möjligt att lagföra en hel del handlingar redan idag. Människohandel, exempelvis, innebär ju att en person exploateras. Ett sätt att exploatera någon är att tvinga eller på ett otillbörligt sätt förmå personen att delta i produktion av pornografi. Det är alltså absolut tänkbart att någon skulle kunna dömas för människohandel vid produktion av pornografi – förutsatt att även övriga rekvisit för människohandel är uppfyllda.

Det är också möjligt att det skulle gå att åtala en producent av pornografi för anstiftan eller medhjälp till våldtäkt eller sexuellt tvång om det visade sig att det saknades samtycke från en person som deltog i produktionen.

Det finns ingen straffrättslig reglering avseende spridning/distribution av pornografi i dagsläget (förutom när det gäller sexuella övergreppsbilder på barn). Däremot är det förbjudet att skylta eller visa pornografisk bild på allmän plats, eller skicka pornografiskt material till någon som inte beställt det (16:11 brottsbalken). Vad den sistnämnda bestämmelsen egentligen betyder, i en tid då våldspornografi bara är ett knapptryck bort i i stort sett varje barns mobiltelefon, kan diskuteras.

I linje med tidigare internationella studier visar Talitas studier att många kvinnor som används i pornografi kommer från samma marginaliserade bakgrund som kvinnor i prostitution. Med tanke på detta och på att pornografiproduktionen i sig kan leda till betydande psykiska och fysiska skador som motsvarar de skador kvinnor får i prostitutionen, är det ologiskt att pornografiproduktionen inte är reglerad.

Med detta sagt är problemet att den nuvarande lagstiftningen lämnar för mycket utrymme för tolkning, vilket framgår av avsaknaden av tillämpning av koppleri- och människohandels-paragraferna på pornografiproducenter hittills.

Mellan 2015 och 2022 lobbade Talita för att Sveriges regering skulle tillsätta en statlig utredning som granskade pornografins skadeverkningar. I juni 2022 tillsattes en utredning med uppdraget att kartlägga kunskapsläget om vuxna som har utsatts för våld eller andra övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi samt att föreslå åtgärder för att de som utsatts ska få skydd, stöd och vård. Hösten 2023 presenterade utredningen sina resultat i betänkandet ”Ett starkare straffrättsligt skydd – mot sexuella kränkningar, bedrägerier i vissa fall och brott med hatmotiv avseende kön” (SOU 2023:98). En av de viktigaste slutsatserna var att Sverige behöver säkerställa att stöd och vård för personer utsatta vid produktion/distribution av pornografi finns och blir tillgängliga för behövande.

Parallellt med ovan nämnda utredning tillsattes även utredningen ”Ut ur utsatthet” om exitprogram för barn och vuxna som utnyttjats i prostitution. Betänkandet (SOU 2023:97) presenterades under hösten 2023. Ett av de viktigaste förslagen var att det borde införas specialiserad lågtröskelverksamhet för utsatta runtom i landet.

Regeringen har hittills ”svarat” på betänkandena genom regeringsbeslutet A2025/00637 som innebär att Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, Länsstyrelserna och SBU får i uppdrag att förbereda strukturer för exitprogram och stöd till personer utsatta i prostitution och pornografi och man avsätter en mindre summa pengar 2025 (ca 3 miljoner totalt) till arbetet. Resultatet ska redovisas i delrapporter 2026, 2027 och 2029.

Avslutningsvis kan konstateras att Sverige tagit steg mot att ge stöd till personer som exploateras i prostitution och pornografi men någon utredning som ser över möjligheterna att reglera pornografiproduktion har inte tillsatts.

Förbud mot digitala sexköp

Den 1 juli 2025 ikraftträdde en utvidgning av BrB 6 kap. 11 och 12 §§, d v s köp av sexuell handling respektive koppleri, genom lag (2025:586). Utvidgningen innebär att straffansvaret även gäller köp av sexuella handlingar och koppleri som utförs via tekniska hjälpmedel eller annars utan fysisk kontakt, vilket gör att straffansvaret även gäller för handlingar utförda på distans.

Man kan säga att Sverige, i och med lagändringen, kriminaliserar en viss typ av pornografiproduktion, nämligen den som produceras med huvudsakligt syfte att tillhandahållas beställaren eller annan utpekad person. Gärningspersonen ska ha förmått brottsoffret att - mot ersättning - utföra eller tolerera en sexuell handling. Pornografi som distribueras till en ospecificerad publik faller med andra ord utanför tillämpningsområdet, eftersom syftet med sådan produktion inte är att en sexuell handling ska visas bara för den som betalar, utan syftet är att ”skapa en skildring som på något sätt ska tillhandahållas allmänheten” (citat hämtat från utredningen SOU 2023:80 s. 2).

I sitt remissvar till utredningen (SOU 2023:80) som föregick propositionen påpekade Lunds universitet att lagstiftningen riskerade att bli inkonsekvent när det gäller kriminaliseringen av sexuella handlingar mot ersättning. De skrev följande: ”Förslaget skulle medföra att en viss pornografiframställning – den digitala som görs på beställning – kriminaliseras, samtidigt som det är svårt att se att just den framställningen skulle vara mer skadlig än andra typer av sex mot ersättning som nu är tillåten, till exempel framställning av pornografi.” (källa: Lunds universitet, Dnr V2023/3116 s. 4).

Även Jönköpings tingsrätt var tveksamma i sitt remissvar: ”Genom utvidgandet av 11 § tunnas gränsen mellan vad som är kriminaliserat så som köp av sexuell handling och vad som är grundlagsskyddat i form av pornografiproduktion ut ytterligare. En fråga till lagstiftaren blir hur mycket bredare det kriminaliserade området kan bli innan det finns skäl att se över grundlagsskyddet för pornografiproduktion.” (källa: Jönköpings tingsrätt, Dnr Ju2023/02590 s. 2).

I utredningen diskuterades om den föreslagna utvidgningen skulle inkräkta på yttrandefriheten, och slutsatsen man kom fram till var att så inte var fallet. Resonemanget var att kriminaliseringen inte riktar sig mot själva bildmaterialet, som fortfarande skulle kunna innehas och spridas. I stället fokuserar kriminaliseringen på hur materialet anskaffas. Utvidgningen av straffansvaret för köp av sexuella handlingar och koppleri till att gälla även på distans innebar alltså att man kriminaliserade metoden för anskaffning, vilket inte strider mot grundlagen.

I Talitas remissvar till utredningen framförde vi följande:

”Talitas gedigna erfarenhet av att erbjuda stöd till kvinnor i prostitution, i alla dess former, har entydigt påvisat att kommersiell pornografi inte kan särskiljas från andra typer av prostitution. Det handlar om dokumenterad prostitution där sexuella handlingar utförs mot betalning, med den skillnaden att en kamera dokumenterar sexköpet. Vår forskning och erfarenhet visar att vägen in i pornografin ofta är densamma som in i prostitution, karakteriserad av övergrepp, fattigdom och psykosociala problem. Prostitutionens konsekvenser är djupt allvarliga för de drabbade, oberoende av om det sker inför en kamera eller ej, och inkluderar PTSD, kroniska sjukdomar, dissociation med mera. Trauman som uppstår då ens prostitution dokumenteras och sprids kan dock vara än mer ödeläggande, eftersom materialet blir permanent tillgängligt på internet. Dessa erfarenheter bekräftas av såväl svensk som internationell forskning, exemplifierat av utredningen 'Sexuellt utnyttjade i pornografiska syften', SOU 2023:98.

Den senaste forskningsrapporten "Osynliga brottsoffer", framtagen av forskare vid Marie Cederschiöld högskola på uppdrag av nämnda utredning, drar slutsatsen att skadan och allvaret vid sexuella handlingar mot ersättning är jämförbar, oavsett om handlingarna är digitala eller fysiska. Studien poängterar vikten av att behandla sexuell exploatering på digitala plattformar med samma allvar som fysiska sexköp, för att säkerställa att alla brottsoffer får adekvat skydd.

Vi på Talita är tacksamma för att utredningen har identifierat och erkänt detta behov. Vi välkomnar förslagen som tydliggör definitionen av sexköp och därigenom vidgar tillämpningsområdet för sexköpslagen. Vår forskning och praktiska erfarenhet understödjer slutsatsen att sexköp på distans har konsekvenser jämförbara med dem som följer av fysiskt sexköp. Dessutom innebär spridning av dokumenterad prostitution på nätet en permanent skada eftersom materialet alltid finns kvar och offrens fruktan för att bli igenkända och stigmatiserade.

Utredningens förslag att utöka den rättsliga regleringen av 'köp av sexuell handling” till att även inkludera handlingar som utförs på distans är ett viktigt steg för att säkerställa att samhällets skydd, stöd och vård omfattar alla brottsoffer, oavsett var brottet har begåtts, om brottet har dokumenterats, och om det har spridits. Dock ifrågasätter vi starkt utredningens avgränsning mellan vad som kallas 'traditionell pornografiproduktion' och distansbaserat sexköp. Vårt remissvar pekar på hur denna avgränsning gynnar porrproducenternas intressen framför offrens, trots att producenterna har en dubbelroll som både köpare och hallick, där de i första instans betalar för sexuella handlingar och i andra instansen tjänar pengar på det dokumenterade sexköpet.

Att pornografiskt material som produceras för allmänheten, snarare än för enskilda köpare, undantas från straffansvar tar inte hänsyn till offer och överlevandes vittnesmål om att det mest traumatiska med att deras betalda sexuella handlingar dokumenteras är just att det sprids till allmänheten. Dessutom problematiserar vi förslaget att prenumerationer på sajter som OnlyFans ska undantas från straffansvar. Vi manar beslutsfattare att kritiskt omvärdera dessa slutsatser och förslag, för att garantera att sexköpslagen omfattar alla typer av betalda sexuella handlingar, att förövare ställs till svars, och att alla offer för sexuellt våld och exploatering erhåller det skydd de behöver.”

Möjliga vägar framåt
‍

Kriminalisera pornografi som innehåll

Pornografi definieras i juridiken som sexuellt explicit skildring, vilket i sig inte är olagligt.
Lagstiftaren har skild syn på barnpornografi (alltså övergreppsbilder på barn) respektive vuxenpornografi. Yttrande- och tryckfrihet är grundlagsskyddade rättigheter som väger tungt i rättighetsavvägningar inom svensk rätt. Dessa rättigheter kan inskränkas för att skydda andra intressen.

Barnpornografi skyddas inte genom TF/YGL. Det beror på skyddsintresset: Barnets integritet och sexuella autonomi väger tyngre än yttrandefriheten. Staten anser att varje framställning eller spridning av barn i sexuella situationer är ett övergrepp i sig, oavsett om barnet "samtyckt" eller inte. Därför är även produktion och innehav kriminaliserat.

Vuxenpornografi anses däremot vara ett yttrande som skyddas av TF/YGL:s materiella område och av den sexuella självbestämmanderätten hos vuxna individer. Staten anser sig inte ha en generell grund att förbjuda sexuellt explicit material mellan vuxna så länge det sker frivilligt och inom lagens ramar.

För att totalförbjuda pornografi skulle man behöva:
1. Lägga till pornografi i brottskatalogen i 5 kap. 1 § YGL och 7 kap. 2-20 §§ TF, alternativt att införa ett undantag för tillämpningen av YGL på dessa brott (likt undantaget för barnpornografi i 1 kap. 21 § YGL).
eller
2. Begränsa det materiella tillämpningsområdet, så att pornografi inte längre omfattas av grundlagsskyddet.

Om grundlagen ändrats (på något av ovan nämnda sätt), kan riksdagen därefter stifta lag, genom ändring av Brottsbalken, som kriminaliserar produktion av vuxenpornografi genom att införa ett nytt brott, exempelvis“pornografiproduktionsbrott”. Den lagen skulle då behöva definiera:

1. Vad som avses med begreppet pornografi,
2. Vilka handlingar som är förbjudna (produktion, spridning, innehav),
3. Vilka undantag som gäller (t.ex. konstnärliga uttryck).

Det är juridiskt svårt att dra gränser mellan vad som är erotik, konst, sexualupplysning, spelfilm å ena sidan och vad som är pornografi å andra sidan - och gränsdragningar är nödvändigt om man inte vill införa ett totalförbud mot allt sexuellt material. Stater som har ett totalförbud är uteslutande länder där religion eller “offentlig moral” ges stark rättslig vikt (Saudiarabien, Iran, Afghanistan, Kina, Pakistan osv).

Sverige är bundet av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR), som är lag i Sverige sedan 1995. Genom artikel 10 EKMR garanteras var och en yttrandefrihet. Ett förbud mot vuxenpornografi skulle vara oförenligt med artikel 10 EKMR, såvida man inte kan visa att: 1) Förbudet är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, och 2) Det sker i syfte att skydda t.ex. moral, hälsa eller andras rättigheter (artikel 10.2). Europadomstolen har hittills inte godtagit allmänna förbud mot vuxenpornografi — bara mot barnpornografi eller pornografi som involverar tvång, våld eller icke-samtycke.

Slutsats: Ett totalförbud mot pornografi, alltså att förbjuda allt sexuellt explicit material som fenomen, är nästan omöjligt, av flera skäl: 1. Man måste begränsa den grundlagsskyddade yttrandefriheten, 2. Det är juridiskt svårt att definiera pornografi kontra konst, erotik, utbildning 3. Internet gör total censur tekniskt närmast ogörlig och 4. Internationella konventioner skyddar rätten att ta emot och sprida information.

‍
Kriminalisera exploatering i produktion

Att förbjuda pornografi i allmänhet kräver innehållsbedömningar som allmänt anses principiellt omöjligt för en rättsstat att vidta. Däremot är det fullt möjligt att kriminalisera exploateringen inom pornografisk produktion. Ett möjligt tillvägagångssätt för detta är följande:

1. Gör det straffbart att betala någon att medverka pornografisk produktion när personen är i en utsatt situation. Exempel på definition av utsatt situation: beroendeställning, ekonomisk utsatthet, missbruk, skulder, psykisk ohälsa, funktionsnedsättning, migration, tidigare våldsutsatthet. Detta är fullt förenligt med TF/YGL eftersom det riktar sig mot exploateringsrelationen, inte mot innehållet.

2. Inför ett nytt brott: ”pornografiskt utnyttjande av vuxen”. Utformning: ”Den som otillbörligt främjar eller ekonomiskt utnyttjar att någon utför sexuella handlingar mot ersättning för att dokumenteras eller spridas döms för pornografiskt utnyttjande.” Detta kriminaliserar: Porrstudior, OnlyFans-rekrytering, exploaterande managerverksamhet, traffickingliknande förhållanden osv.

3. Gör anskaffning och distribution av exploaterande pornografi olaglig på samma sätt som häleribrott. Kriminaliseringen riktar sig mot de exploaterande handlingarna och inte innehållet som sådant.

Fler alternativ

4. Gör plattformarna ansvariga. Idag undgår porrsajter ofta ansvar genom hävdandet att de “bara är plattformar”. Vid ett införande av strikt ansvar skulle alla som tillhandahåller en plattform där pornografi förekommer vara juridiskt ansvariga för materialet på plattformen. Strikt ansvar, i kombination med införande av höga sanktionsavgifter per video/bild som sprids, samt en möjlighet att kunna konfiskera domäner, servrar och vinster. Eventuellt skulle det leda till att stora aktörer skulle ta bort allt pornografiskt innehåll för att undgå höga sanktionsavgifter.  

5. Stryp pengaflödet. Utan pengar dör mycket verksamhet. Man skulle kunna:
- förbjuda kortbolag, banker och betaltjänster att hantera transaktioner till porrsajter,
- förbjuda annonsering för porrtjänster, även dold annonsering genom affiliates,
- göra det straffbart att sälja hosting till porrsajter, sköta betalningslösningar samt vara reklambyrå/marknadsförare för porr.

På detta sätt skulle porrindustrin bli ungefär lika “bankmässigt giftigt” som t ex penningtvätt eller sanktionerade verksamheter.

6. Stärka kvinnors juridiska rättigheter. Med vetskapen om att medverkan i pornografi är skadlig kan lagstiftningen ställa sig på den medverkandes sida och stärkas för att förhindra medverkan. Exempelvis kan en “ångerrätt” lagstadgas - en rätt att när som helst återkalla samtycke och en plikt för plattformar att ta bort materialet. Man skulle även kunna införa höga skadestånd för producenter, plattformar och eventuella mellanhänder i de fall materialet ej tas bort.

7. Internationellt samarbete. Pornografi är gränslöst, så ett land räcker egentligen inte, eftersom distribution av pornografi sker över landsgränser. För att tillgodose ett fullgott skydd krävs införande av gemensam lagstiftning. Ett alternativ är att utforma en internationell konvention mot pornografisk exploatering, liknande existerande konvention mot människohandel. En annan väg skulle kunna vara att skapa gemensamma databaser/hashing-system (som de som används mot dokumenterade sexuella övergrepp mot barn) för att snabbt identifiera och ta bort pornografiskt material.

‍Uttryckligen kriminalisera kommersiell pornografiproduktion som koppleri‍

8. Redan idag är koppleri förbjudet även om offret “samtycker”. Kopplerilagen (Brottsbalken 6 kap 12–13 §§) gör det olagligt att: främja, underlätta, organisera, tjäna pengar på eller upplåta lokal för att någon säljer sexuella tjänster. Det gäller även när personen säger att hon gör det frivilligt. Lagen skyddar alltså inte den fria marknaden – den skyddar den utsatta personen. Detta innebär att svensk rätt redan accepterar att kommersialisering av andras sexualitet är skadligt i sig. Det är denna logik vi menar att man borde tillämpa även på pornografisk produktion.

Så vad händer om man kriminaliserar pornografiproduktion likt kriminaliseringen av koppleri? Man skulle i praktiken säga: “Att organisera, producera, filma, distribuera och tjäna pengar på pornografiskt innehåll där någon medverkar är att exploatera personens sexualitet.” Det skulle alltså inte klassificeras som ett innehållsbrott (vilket skyddas av yttrandefrihet), utan ett exploateringsbrott (som hallickverksamhet). För att detta ska bli verklighet krävs endast införandet av ett lagrum i brottsbalken enligt denna lydelse:

“Den som framställer eller tillhandahåller pornografiska bilder eller filmer av en annan person i syfte att göra vinst döms för sexualiserad exploatering.”

‍
Varför är detta förenligt med yttrandefriheten? Därför att YGL skyddar publiceringen, inte processen bakom publiceringen. Vad man däremot inte kan göra utan grundlagsändring är att totalförbjuda allt pornografiskt material (innehållsförbud), förbjuda privatpersoner att göra sexuella filmer av sig själva samt förbjuda människor att titta på erotik sexualiserade bilder generellt.

‍

Pornografi döljer våld och exploatering

Pornografi har länge beskrivits som ”bara fantasi” och “underhållning”. Men på Talita möter vi en annan verklighet: kvinnor vars kroppar och gränser har utnyttjats – och som sedan får leva med konsekvenserna, ofta i tystnad och ensamhet.

Därför har Talita varit tydliga med att debatten behöver flytta fokus. I stället för att nästan bara handla om konsumtion behöver vi börja med dem som utsätts. Det är också utgångspunkten i vår forskningsledare Meghan Donevans forskning, som lyfter fram personer som själva har blivit filmade. När vi tar deras berättelser, hälsa och livsvillkor på allvar framträder en bild som skiljer sig kraftigt från den som ofta målas upp av industrin. Det som kallas “pornografi” handlar om upprepad utsatthet, våld, exploatering – och om skador som kan följa med långt efter att inspelningen är över.

Meghans forskning har också bidragit till en statlig utredning om skydd, stöd och vård för personer som utsatts i samband med pornografiproduktion och spridning. Den visar tydligt att personer som filmas i kommersiell pornografi tillhör en mycket utsatt grupp, och att många av dem är brottsoffer som länge hamnat mellan stolarna. De blir paradoxalt nog “synliga” för många på nätet, men osynliga som brottsoffer – i bemötande, i vård, i stödinsatser och i rättssystemet.

Meghans forskning kombinerar kvantitativa och kvalitativa metoder för att förstå vad “pornografi” innebär i praktiken för den som filmas, vägen in i exploatering, och vilka konsekvenserna blir. Studierna har genomförts i samarbete med flera aktörer, vilket gjort det möjligt att nå personer med väldigt olika erfarenheter. I hennes kvantitativa studie deltog 120 vuxna personer i Sverige som varit dokumenterade i kommersiell pornografi (88 % kvinnor). Deltagarna fick svara på frågor om bakgrund, erfarenheter och hälsa och fyllde i etablerade skattningsskalor, bland annat för PTSD och dissociation. De kvalitativa artiklarna bygger på djupintervjuer med 28 av dessa deltagare, där de – efter frågeformulären – också fick berätta om sina liv och sin väg in i pornografi.

Vägar in i exploatering

Ett av de mest tydliga mönstren i materialet är att de som hamnar i pornografi kommer från en barndom präglad av våld, försummelse och systematiskt svek. I princip alla (96 %) av deltagarna från det kvantitativa materialet hade redan utsatts för minst en form av övergrepp som barn: 88 % uppgav sexuella övergrepp, 90 % psykiskt våld och 79 % fysisk misshandel.

För många började exploateringen tidigt. I materialet lyfts att 77 % exploaterats i pornografiskt syfte redan som barn. Berättelserna visade ytterligare hur pornografi var antingen en del av eller en förlängning av det våld och svek som de levt med långt innan de lurades in i sexhandeln. 
En återkommande erfarenhet var också att de aldrig fick hjälp att bearbeta det de varit med om, trots tydliga tecken på att de inte mådde bra. När stöd och traumavård uteblev blev det början på en spiral av fortsatt utsatthet, där överlevnad – ekonomisk, fysisk och psykisk – blev den centrala drivkraften. 

Flera beskrev hur “egenproducerad” pornografi blev ett försök att återta någon form av kontroll efter att ha blivit kontrollerade och utnyttjade under lång tid. Men i berättelserna återkommer samma grundkänsla: att de levde i en värld där de lärt sig att män tar vad de vill – och att deras kroppar kan användas, pressas och utnyttjas.

Utsatthet i samband med pornografiproduktion

Studierna visar att många upplever våld och kontroll i direkt samband med att de filmas. I den kvantitativa studien rapporterade deltagarna bland annat våldtäkter (65 %), fysisk misshandel (56 %) och kontroll av en tredje part (56 %), det vill säga en kopplare eller människohandlare.

Nästan alla (86 %) hade erfarenhet av “konventionell” (offline) prostitution, och många hade blivit filmade samtidigt som de exploaterades i prostitution. För dem var det inte två separata världar. Det var samma marknad, samma köpare och samma maktdynamik, bara olika format.

‍Berättelserna visar tydligt hur kommersiell pornografi inte kan skiljas från prostitution. Mönstret är bekant: handlingarna görs inte utifrån personens egen lust och sexualitet – tvärtom handlar det om att behöva stänga av och distansera sig så mycket som möjligt genom dissociation, substanser, och andra överlevnadsstrategier. Oavsett form av prostitution är det tydligt att kvinnan tvingas spela en roll för att uppfylla köparens fantasi—samtliga beskrev köparna som empatilösa män som exploaterar andras sårbarhet för egen njutning.

Digital spridning och online-våld

Även när själva handlingen liknar prostitution offline, gör dokumentationen och spridningen att utsattheten kan fortsätta – ibland resten av livet. Materialet kan laddas upp igen, kopieras, spridas vidare, dyka upp på nya sidor och användas av andra utan personens kontroll. Den “odödlighet” som nätet skapar blir för många en ständig källa till rädsla.

I det kvantitativa materialet beskrev deltagarna omfattande online-våld. 57 % uppgav att de utsatts för trakasserier online, 36 % för doxing (att personuppgifter sprids), 43 % för sextortion (sexuell utpressning) och 42 % för förföljelse/stalking. Två tredjedelar beskrev också en pågående stress över att materialet kan ligga kvar online för alltid.

I intervjuerna återkommer samma berättelse: en ständig ångest över att bli igenkänd, och en skam över att andra kan misstolka deras inblandning som frivillig. Den skammen blir extra tung eftersom pornografi i vår kultur ofta kopplas till “frivillighet”, medan deras verklighet handlat om utsatthet, press och våld. Dokumentationen gör att det som hänt kan fortsätta att skada långt efter att personen försökt lämna. För många blir det en livslång rädsla för igenkänning, utpressning och känslan av att aldrig få bli fri.

Allvarliga konsekvenser för psykisk hälsa

Konsekvenserna av långvarigt och upprepat våld är också tydliga i deltagarnas hälsa. I studien uppfyllde 84 % kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), och 60 % hade kliniskt signifikanta dissociativa symtom. 69 % hade försökt ta sitt liv minst en gång. 80 % hade fått minst en psykiatrisk diagnos (i vissa fall upp till nio), och 45 % hade diagnostiserats med en funktionsnedsättning, oftast autism eller ADHD.

Sammantaget pekar forskningen på en verklighet där pornografi inte handlar om sex, utan om exploatering. Det handlar om människor som redan tidigt i livet har blivit svikna och utsatta – och som sedan hamnar i en industri där deras utsatthet används för andras vinning. Och eftersom det dokumenteras och sprids följer skadan med även när de försöker ta sig därifrån.

Vad behöver samhället göra?

Mycket behövs för att dessa brottsoffer – som paradoxalt nog kan vara synliga för många men osynliga i skyddssystemen – ska få det skydd, stöd och den vård de har rätt till. Det finns ett skriande behov av tidiga insatser för att skydda barn som riskerar att utsättas, och för att fånga upp dem som redan har utsatts för sexuellt våld. Det handlar bland annat om bättre upptäckt och screening i skola, vård och socialtjänst, och om ett bemötande som utgår från trauma i stället för skam och misstro.

De som utsatts behöver också kunna hänvisas till specialiserade enheter som kan erbjuda traumavård och långsiktigt stöd. Men kanske viktigast av allt är ett samhälleligt uppvaknande: att vi slutar behandla pornografi som ett undantag från det vi annars vet om prostitution, våld och makt. De som filmas måste erkännas som brottsoffer och som människor med inneboende värde.

För att faktiskt erkänna dem som brottsoffer behöver samhället också ta digitala sexualbrott på samma allvar som de som begås fysiskt. Det är därför lagen om digitalt sexköp är så viktig. Den markerar att sexuella handlingar mot ersättning inte upphör att vara sexköp bara för att de sker via skärm – och den hjälper oss att minska det glapp där exploatering kunnat gömma sig bakom ordet “pornografi”.

Länkar

Donevan, M., Jonsson, L. S., & Svedin, C. G. (2025). The experience of individuals filmed for pornography production: a history of continuous polyvictimization and ongoing mental health challenges. Nordic Journal of Psychiatry, 79(2), 156–165. https://doi.org/10.1080/08039488.2025.2464634

Donevan, M., Svedin, C. G., Dennhag, I., & Jonsson, L. S. (2025). Behind the Illusion: Unmasking the Coercion in Pornography Production. Violence Against Women, https://doi.org/10.1177/10778012251319300

Donevan M. (2025). Exposing pornography's true nature: A conceptual framework. Women's Studies International Forum, https://doi.org/10.1016/j.wsif.2024.103029

Donevan, M., Jonsson, L., & Svedin, C. G. (2023). Osynliga brottsoffer – Intervjustudie bland personer som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion. Stockholm: Marie Cederschiöld University. https://esh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1819066&dswid=7641
‍

Övrig forskning: ‍

‍

Rapporter

Donevan, M. (2019). Syns man inte, finns man inte - en inblick i den svenska porrindustrin. Stockholm: Talita.
https://cdn.prod.website-files.com/5dca82ba9193d035ec4bb598/642c7292131dd647982c7c26_Rapport_synsmaninte_finnsmaninte_SV.pdf

Donevan, M., Jonsson, L., & Svedin, C. G. (2023). Osynliga brottsoffer: Intervjustudie bland personer som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion. https://esh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1819066&dswid=1202

So, L., Marshall, A. R. C., Ilie, L., & Szep, J. (2024). Enslaved on OnlyFans: Women describe lives of isolation, torment and sexual servitude. Reuters. https://www.reuters.com/investigates/special-report/onlyfans-sex-trafficking/

Swedish Ministry of Employment. (2023). Sexuellt utnyttjande i pornografiska syften: våldsutsatthet som behöver synliggöras [Sexual exploitation for pornographic purposes: vulnerability that needs to be made visible] (SOU 2023:97). Swedish government offices. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/12/sou-202398/

Waltman, M. (2016). Efterfrågan: Pornografi och mäns våld mot kvinnor. I Porr och prostitution: En rapport om pornografi, prostitution och mäns våld mot kvinnor (pp. 31–106). Unizon. https://www.unizonjourer.se/aktuellt/rapporter/unizons-rapport-om-porr-och-prostitution/

‍

Forskningsartiklar
‍

Bridges, A. J., Wosnitzer, R., Scharrer, E., Sun, C., & Liberman, R. (2010). Aggression and sexual behavior in best-selling pornography videos: A content analysis update. Violence Against Women, 16(10), 1065–1085. https://doi.org/10.1177/1077801210382866‍

Donevan M. (2025). Exposing pornography's true nature: A conceptual framework. Women's Studies International Forum, 109, 103029. https://doi.org/10.1016/j.wsif.2024.103029‍

Donevan, M., Svedin, C. G., Dennhag, I., & Jonsson, L. S. (2025). Behind the Illusion: Unmasking the Coercion in Pornography Production. Violence Against Women, https://doi.org/10.1177/10778012251319300‍

Donevan, M., Jonsson, L. S., & Svedin, C. G. (2025). The experience of individuals filmed for pornography production: a history of continuous polyvictimization and ongoing mental health challenges. Nordic Journal of Psychiatry, 79(2), 156–165. https://doi.org/10.1080/08039488.2025.2464634‍

Donevan, M. (2021). “In This Industry, You’re No Longer Human”: An Exploratory Study of Women’s Experiences in Pornography Production in Sweden. Dignity : A Journal of Analysis of Exploitation and Violence, 6(3). https://doi.org/10.23860/dignity.2021.06.03.01‍

El-Khoury Lesueur, F. E. K., Héroin, V., & Fareng, M. (2024). Mental health and perceived consequences in a clinical sample of women featured in video-based pornography. European Journal of Trauma & Dissociation, 8(4), 100482. https://doi.org/10.1016/j.ejtd.2024.100482‍

Gewirtz-Meydan, A., Walsh, W., Wolak, J., & Finkelhor, D. (2018). The complex experience of child pornography survivors. Child Abuse and Neglect, 80, 238–248. https://doi.org/10.1016/j.chiabu.2018.03.031‍

Grudzen, C. R., Meeker, D., Torres, J. M., Du, Q., Morrison, R. S., Andersen, R. M., & Gelberg, L. (2011). Comparison of the mental health of female adult film performers and other young women in California. Psychiatric Services, 62(6), 639–645. https://doi.org/10.1176/ps.62.6.pss6206_0639‍

Grudzen, C. R., Ryan, G., Margold, W., Torres, J., & Gelberg, L. (2009). Pathways to health risk exposure in adult film performers. Journal of Urban Health, 86(1), 67–78. https://doi.org/10.1007/s11524-008-9309-4‍

Jonsson, L., Göran Svedin, C. & M. Hyden. (2014). Young women selling sex online – narratives on regulating feelings. Adolescent Health, Medicine and Therapeutics, 6, 17-27. https://doi.org/10.2147/AHMT.S77324

Tyler, M. (2015). Harms of Production: Theorising Pornography as a Form of Prostitution. Women's Studies International Forum, 48, 114-123.

Vera-gray, F., Mcglynn, C., Kureshi, I., & Butterby, K. (2021). Sexual violence as a sexual script in mainstream online pornography. British Journal of Criminology, April, 1–18. https://doi.org/10.1093/bjc/azab035‍

Whisnant, R. (2016). Pornography, humiliation, and consent. Sexualization, Media, & Society, https://doi.org/10.1177/2374623816662876

‍

Böcker
‍

Purcell, N. (2012). Violence and the pornographic imaginary: The politics of sex, gender, and aggression in hardcore pornography. Routledge.

Rung, N. (Ed.). (2021). Stora porrboken: En bok om porr och dess påverkan på hjärna, hjärta och handling. Rebel Books

Waltman, M. (2021). Pornography: The Politics of Legal Challenges. Oxford University Press.