Människohandel

För 200 år sedan avskaffades den transatlantiska slavhandeln, men idag är miljontals människor slavar i den globala människohandeln. Människohandel innefattar situationer där flera personer samverkar, vanligen i olika länder, för att rekrytera och sedan förmå ett offer att åka från ett ställe till ett annat och där utnyttjas, ofta i prostitution.

Människohandel för sexuella ändamål drivs av efterfrågan. Efterfrågan på att få köpa en annan människas kropp och göra vad man vill med den är roten till att denna fasansfulla verklighet existerar. Människohandel är den mest lönsamma formen av organiserad brottslighet, vid sidan av vapen och narkotika.

Den svenska lagstiftningen som kriminaliserar människohandel finns i brottsbalken 4 kap. 1 a § och bygger på definitionen av människohandel i tilläggsprotokollet till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet, även kallat Palermoprotokollet.

Människohandel innebär att en person transporteras inom eller mellan länder i syfte att utnyttjas (exploateras). De rekvisit som måste vara uppfyllda för att det ska vara fråga om människohandel är:

• Syfte att exploatera (det måste ha funnits med från början, men det räcker med ett syfte, inget krav på att exploatering ska ha skett).
• Handelsåtgärd (att en eller flera personer rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot personen som ska utnyttjas).
• Otillbörliga medel (att gärningsmannen/gärningsmännen använt olaga tvång, hot, vilseledande eller utnyttjat någons utsatta belägenhet för att vidta handelsåtgärden).

Den som fälls för brottet Människohandel riskerar lägst två, högst tio, års fängelse. Hittills har emellertid ingen i Sverige dömts till mer än sex års fängelse för människohandel. Offentliga sammanställningar pekar på att domar för människohandel i Sverige är få och att straffen i praktiken ofta ligger långt under max. Jämställdhetsmyndigheten och andra aktörer har återkommande visat hur sällan fällande domar kommer till stånd. Källa: Jämställdhetsmyndigheten.

Eftersom det i brottet ingår att gärningsmannen använder ”otillbörliga medel”, spelar ett eventuellt samtycke ingen roll. Det betyder att det är fråga om människohandel, även om den brottsutsatta personen kände till prostitutionen, men inte de verkliga villkoren. Det är fråga om kedjebrottslighet (rekrytera-transportera-hysa osv), men alla led är inte nödvändiga och det finns inget krav på att det ska ske i en viss ordning. Olika personer kan dessutom ansvara för olika led i denna brottslighet.

När det gäller barn, krävs inte rekvisitet ’otillbörliga medel’. Det räcker med att handelsåtgärden skett (rekrytering, transportering, överföring, inhysning osv) - det spelar ingen roll på vilket sätt det skett, med vilka medel och om barnet samtyckt eller inte. Allt sådant är ovidkommande om det handlar om minderåriga.

Människohandel för sexuella ändamål kriminaliserades i Sverige 2002. Lite senare breddades bestämmelsen så att den även omfattade människohandel för andra typer av utnyttjande, exempelvis: tiggeri, brottslig verksamhet, handel med organ och illegala adoptioner. År 2018 infördes en omarbetad paragraf om människohandel, och brottet delades då in i olika svårighetsgrader. För att kunna åtala utnyttjanden som inte når upp till kraven för människohandel skapades samtidigt ett nytt brott: människoexploatering.

Märta Johansson, docent i rättsvetenskap vid Örebro universitet, har forskat om människohandel och ett återkommande tema i hennes arbeten är att de svenska bestämmelserna har höga och ibland otydliga krav, vilket gör att färre gärningar bedöms som människohandel än vad internationella riktlinjer skulle peka mot. I “Människohandelsbrottets decennielånga metamorfos: en studie i oklarheter och motsägelser” (artikel i Juridisk Tidskrift) analyserar hon bland annat hur människohandelsbrottet förändrats över tid och varför det fortfarande är svårt att tillämpa. Hon pekar bl.a. på: oklarheter i brottsrekvisiten, återkommande problem i rättspraxis samt risken att offer faller utanför skyddet när domstolar tolkar kraven snävt.

Hitta fler publikationer och rapporter av Märta Johansson här:
https://oru.diva-portal.org

Det är av naturliga skäl svårt att ta fram tillförlitlig statistik över det faktiska antalet offer för människohandel i Sverige, eftersom brottet till stor del är dolt och omfattas av stora mörkertal. Den senaste samlade uppskattningen från Rikskriminalpolisen gjordes 2003 och pekade på att cirka 400–600 kvinnor och flickor årligen kunde föras till Sverige för prostitution/sexuell exploatering. Sedan dess har ingen ny nationell helhetsuppskattning publicerats. Erfarenheter från myndigheters arbete visar samtidigt att när resurser och riktade insatser ökar, identifieras också fler fall, vilket innebär att statistiken i hög grad speglar upptäckt och prioritering snarare än brottets faktiska omfattning.

Enligt FN:s narkotika- och brottsbyrå (UNODC) är människohandel ett brottsområde med stora mörkertal, vilket gör att globala totalsiffror är svåra att fastställa. FN:s senaste globala rapport visar i stället utvecklingen i identifierade fall: antalet upptäckta offer ökade tydligt efter pandemin, och 2022 registrerades runt 69 000 identifierade offer i de länder som rapporterar in statistik. I samma material framgår att kvinnor och flickor fortsatt utgör majoriteten av de upptäckta offren globalt.

ILO, Walk Free och IOM uppskattar att cirka 50 miljoner människor levde i modern slavhandel 2021, varav en stor del i tvångsarbete eller tvångsäktenskap – fenomen som delvis överlappar med människohandel.

Inom EU utgör flickor och kvinnor drygt 60 procent av de identifierade offren för människohandel. Handel med kvinnor och barn för sexuella och andra syften fortsätter att vara en strukturell form av våld mot kvinnor, och medlemsstaterna är enligt lag skyldiga att genomföra könsspecifika insatser för skydd och stöd. Även globalt är cirka 60 procent av de identifierade offren flickor och kvinnor. Källa: Reuters

Fattigdom, arbetslöshet, brist på utbildning, diskriminering och andra former av social och ekonomisk utsatthet ökar risken för att människor rekryteras och utnyttjas. Samtidigt framhålls efterfrågan som en central drivkraft: den marknad som finns för sexuella tjänster, billigt arbete eller kriminalitet skapar incitament för rekrytering av nya offer. I ett svenskt rättsfall beskrevs till exempel hur köpare organiserades genom kundnummer och kontaktades via sms eller e-post när nya kvinnor anlände, vilket illustrerar hur systematiskt exploateringen kan fungera. Källa: Unric.org

‍En annan uppenbar orsak till att människohandeln existerar är att det helt enkelt är en lönsam affärsverksamhet som ger förhållandevis stora vinster till relativt låg risk. Det är enklare att oupptäckt transportera människor över gränsen än droger och vapen. Kvinnor och barn kan dessutom säljas vidare flera gånger för att öka vinsterna. En del kvinnor lockas hit av män som lovar äktenskap, pengar och en framtid i Sverige. Andra rekryteras av en bekant eller läser en annons i tidningen om ett jobb som barnflicka eller servitris. En del fångas upp på strippklubbar och bordeller. Ytterligare andra säljs in i prostitutionen av sin pappa eller mamma. Så gott som alltid påstås kvinnan ha en skuld till människohandlarna – en skuld hon aldrig blir fri från.

Så var det för Michelle. Hon påstods ha en skuld på 50 000 euro till den ”madam” som arrangerat och betalat hennes resa till Europa. Men det var hennes pappa som hade gjort upp med det kriminella nätverket om att dottern skulle åka. Han var med när Michelle fick genomgå en rit med blod från offrade djur innan hon skickades iväg, i tron att hon skulle arbeta som barnflicka. Väl framme i Italien hölls Michelle inlåst i en lägenhet och tvingades att ha sex med olika män flera gånger varje dag. Hon försökte fly många gånger. Som straff blev hon våldtagen.

Skulden som hon hade till människohandlarna minskade aldrig. Men för varje gång hon misskötte sig blev skulden större. Fram till den dag då polisen gjorde ett tillslag mot gärningsmännen. Michelle påstods ha flytt från sin ”madam” och som straff mördades hennes far av nätverket. Michelle flydde så småningom från Italien till Sverige och plockades efter några månader upp från gatan av uppsökare från en kyrka. Hon slussades till Talita och under ett par års tid träffade vi henne två gånger i veckan för terapi, undervisning och framtidsplanering. Nu har hon fått permanent uppehållstillstånd i Sverige, hon har fast jobb, egen bostad och en underbar familj.

Internet är den största marknadsplatsen för all försäljning av sexuella tjänster. Det finns mängder med hemsidor med bilder på flickor och kvinnor på nätet och detaljerad information om vilka ”tjänster de kan erbjuda” och priset för varje ”tjänst”. Via annonser på Internet får köpare även kontakt med bokningscentraler i utlandet och kan beställa en flicka eller kvinna. Redan innan ankomsten till destinationslandet bygger gärningsmännen upp en allt starkare kontroll över sina offer. Detta sker genom kränkningar, hot, våldtäkt etc. Väl här kan kontrollen bevaras dels genom ett yttre fängelse t ex inlåsning, hot och våldtäkt, dels genom ett inre, osynligt fängelse som t ex genom en beroenderelation, brist på kunskap om lagar och praxis i destinationslandet eller hot mot familj i hemlandet.

‍Människohandel kan innebära svåra konsekvenser för den brottsutsatta. Isolering, hot, förnedring, mental misshandel, manipulering, våld, sexuella övergrepp, tortyr och påtvingat drogintag ger både fysiska och psykiska skador och kan i värsta fall leda till döden. De brottsutsatta som får möjlighet att återvända hem riskerar dessutom att stötas ut, eftersom de anses omoraliska och drar skam över familjen och samhället. Risken är då stor att de återigen hamnar i en utnyttjandesituation.

Riksrevisionen granskar just nu hur Migrationsverket, Polisen och Åklagarmyndigheten arbetar mot människohandel för sexuella ändamål. Granskningen ska bedöma om arbetet är effektivt och resultaten ska presenteras i en rapport som planeras till september 2026.

Bakgrunden är att människohandel orsakar stort lidande och stora samhällskostnader, genererar stora vinster för kriminella och hänger ihop med annan grov brottslighet som penningtvätt, utpressning och narkotikahandel, ofta via internationella nätverk. Trots politiska prioriteringar och nya myndighetsuppdrag är rättsväsendets resultat mycket svaga: cirka 600 fall anmäldes 2022–2024 utan fällande domar, medan tre personer hittills dömts i år. Sverige har dessutom fått återkommande internationell kritik för få åtal och domar, brister i kompetens, låg användning av tillfälliga uppehållstillstånd för brottsoffer och otillräckligt skydd av deras rättigheter.

Koppleri är ett brott som finns i Brottsbalken 6 kap. 12 § och som handlar om att någon främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en annan person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. ”Främjande” betyder att man på något sätt möjliggör eller underlättar prostitution. Det kan t.ex. vara att:

• Ordna kunder, lokaler eller annonser
• Fungera som ”chaufför”, ”vakt”, ”manager” eller förmedlare eller
• Driva en verksamhet (t.ex. klubb/massagesalong) som i praktiken används för prostitution.

Uttrycket ”otillbörligt ekonomiskt utnyttjande” handlar om att någon tar del av intäkter från prostitution på ett sätt som lagen ser som felaktigt/utnyttjande. Typiskt sett handlar det om att:

• ta en andel av pengarna
• kräva hyra/avgifter som är kopplade till prostitutionen
• leva på eller profitera systematiskt på att andra säljer sex

Koppleri av normalgraden kan leda till fängelse i högst fyra år. Grovt koppleri (alltså när verksamheten är omfattande, hänsynslös, organiserad etc.) kan däremot leda till som mest 10 års fängelse.

I dagligt tal brukar den som ägnar sig åt koppleri kallas för en hallick. Koppleri är mer vanligt förekommande i juridiska texter, men den termen har å andra sidan funnits med länge i det svenska språket. Redan på 1600-talet började koppleri regleras men då i syfte att begränsa spridningen av könssjukdomar som syfilis. Som ord har dock koppleri ett mer skrockfullt ursprung. Koppleri har anspelat på människor som ”kopplats ihop” med djävulen genom förbjudna förbindelser. Källa: SAOB‍

Sven-Axel Månsson är en svensk sociolog och professor emeritus i socialt arbete (bl.a. verksam vid Lund, Göteborg och Malmö/Malmö universitet). Han är en av Sveriges mest långvariga och inflytelserika forskare om prostitution, pornografi och sexuell exploatering. Månsson var med och startade det så kallade prostitutionsprojektet i Malmö 1977, vilket blev ett viktigt tidigt svenskt forsknings- och utvecklingsarbete kring prostitution. Sedan dess har han publicerat ett stort antal böcker, rapporter och artiklar om sexhandelns villkor och politikens utveckling.

Genom sin forskning och sina böcker har Månsson bland annat synliggjort de många olika individer och verksamheter som främjar och tjänar pengar på prostitution i Sverige, däribland hallickar, ägare av strippklubbar, hotell- och restaurangägare, massagesalonger, fastighetsägare, tidningsutgivare, människohandlare och pornografiindustrin (Månsson, 1981, s. 83–106) + (Månsson & Larsson, 1976, s. 76–80). Han har avslöjat hur hallickar försöker omprofilera sig som legitima entreprenörer genom att använda etablerade uttryck som ”modellstudior” för att dölja sina koppleriverksamheter (Månsson, 2018, s. 34).

Enligt Månsson riktar hallickarna under rekryteringsfasen in sig på sårbara kvinnor med låg självkänsla, som lättare kan manipuleras, kontrolleras och exploateras. Förtrollad av mannens ”självsäkerhet, arrogans och auktoritet” ser kvinnan honom som ”bäraren av möjligheten till ett annat och bättre liv” (Månsson, 1981, s. 155). Hallickens mål är att utnyttja hennes längtan efter en romantisk relation och ett liv tillsammans för att exploatera henne ekonomiskt (Månsson, 1981, s. 136, 150). Löften om äktenskap, resor utomlands, ett gemensamt företag osv. övertygar henne om att prostitutionen är till deras gemensamma fördel och för deras framtid tillsammans. Genom psykologisk manipulation och hjärntvätt ”formar och kontrollerar hallicken hennes vilja så att den anpassas efter hans egen, samtidigt som han blockerar hennes medvetenhet om processen” (Månsson, 2018, s. 193). Månsson uppmärksammade tidigt den så kallade lover boy-metoden som ofta används av hallickar i dag.

I nästa fas, förklarar Månsson, utropar hallicken sig till hennes agent eller manager som vill bygga upp sin ”stjärna”, genom att ta hand om (kontrollera) ekonomi, ordna transporter, hjälpa till med annonsering osv. Han visar sin makt och dominans över henne genom övervakning och kontroll av hennes rörelser (Månsson, 1981, s. 173). ”I stället för att bygga upp henne börjar han bryta ner henne. När hennes självkänsla minskar ökar hans makt över henne” (Månsson, 1981, s. 173). Hallickens maktutövning övergår från övervakning och kontroll till ”belägring och ockupation”, där kvinnan låses in (symboliskt och/eller bokstavligt) och isoleras från omvärlden. ”Relationen mellan hallicken och den prostituerade kvinnan handlar om psykologiskt slaveri” (Månsson & Larsson, 1976, s. 115) där hotet om fysiskt våld alltid finns närvarande. Månsson förklarar: ”Det kan vara svårt att sätta ord på rädslan för en annan persons grymhet och farlighet. Ju mer kvinnan fruktar hallicken, desto större blir hans makt. Och vid någon punkt i relationen gör hon vad som helst bara för att undvika hans vrede” (Månsson, 1981, s. 177–178; 2018, s. 195).

Genom hela sitt författarskap blev Månsson allt tydligare med hur organiserad brottslighet var en inneboende del av prostitutionen. Redan 1976 noterade han hur många hallickar också var inblandade i andra kriminella aktiviteter, som olagligt spel (Månsson & Larsson, 1976). Han identifierade också en växande, internationell människohandelsverksamhet. Han menade att den höga förekomsten av utländska nationaliteter bland hallickar, ägare av strippklubbar och personer i prostitution tydde på ”en internationalisering av sexhandeln” (Månsson, 1981, s. 28).

Rapporter
‍

Jämställdhetsmyndigheten. (2025). Arbete mot prostitution och människohandel i Sverige 2024: Årsrapport från den nationella samordningen mot prostitution och människohandel (NSPM) (Rapport 2025:11). Göteborg. https://nspm.jamstalldhetsmyndigheten.se/media/ao0jiyip/rapport-2025-11-nspm-arsrapport-2025-04-11.pdf‍

Jämställdhetsmyndigheten. (2025). Regionkoordinatorernas statistik 2024: Statistiska uppgifter om människohandel och människoexploatering (Rapport 2025/ ALLM 2025/8). Göteborg. https://nspm.jamstalldhetsmyndigheten.se/media/diaikqgo/statistikrapport-nspm-2025-05-19.pdf‍

Polismyndigheten. (2024, 6 december). Lägesrapport 25 över människohandel för 2023 (Rapport). https://polisen.se/siteassets/dokument/manniskohandel/lagesrapport-25-over-manniskohandel-for-2023.pdf/download/?v=3ce1d53fa3587cd6093b3eee858c4354

‍‍

Forskningsartiklar
‍

Baird, K., & Connolly, J. (2023). Recruitment and entrapment pathways of minors into sex trafficking in Canada and the United States: A systematic review. Trauma, Violence, & Abuse, 24(1), 189-202,  https://doi.org/10.1177/15248380211025241  

Franchino-Olsen H. (2021). Vulnerabilities Relevant for Commercial Sexual Exploitation of Children/Domestic Minor Sex Trafficking: A Systematic Review of Risk Factors. Trauma, Violence & Abuse, 22(1), 99–111. https://doi.org/10.1177/1524838018821956

Herrington, R. L., & McEachern, P. (2018). “Breaking Her Spirit” Through Objectification, Fragmentation, and Consumption: A Conceptual Framework for Understanding Domestic Sex Trafficking. Journal of Aggression, Maltreatment and Trauma, 27(6), 598–611. https://doi.org/10.1080/10926771.2017.1420723

Juraschek, E., Legg, A., & Raghavan, C. (2024). The Reconsecration of the Self: A Qualitative Analysis of Sex Trafficking Survivors’ Experience of the Body. Violence Against Women, 30(8), 1842–1865. https://doi.org/10.1177/10778012241239948

Rajaram, S. S., & Tidball, S. (2018). Survivors’ Voices—Complex Needs of Sex Trafficking Survivors in the Midwest. Behavioral Medicine, 44(3), 189–198. https://doi.org/10.1080/08964289.2017.1399101

Rocha Jiménez, T., Salazar, M., Boyce, S. C., Brouwer, K. C., Staines Orozco, H., & Silverman, J. G. (2018). “We Were Isolated and We Had to Do Whatever They Said”: Violence and Coercion to Keep Adolescents Girls from Leaving the Sex Trade in Two U.S–Mexico Border Cities. Journal of Human Trafficking, 5(4), 312–324. https://doi.org/10.1080/23322705.2018.1519753a