Sexköp sker för att efterfrågan finns. Efterfrågan är ett manligt problem. I Sverige sker 99.9% av alla sexköp av en man som betalar för att utnyttja en kvinnas kropp. Varför män vill köpa sex diskuteras och många försöker hitta svaret i olika förklaringsmodeller. Kulturens påverkan och skeva manlighetsnormer är förklaringen enligt vissa medan andra pekar på maktbehov och objektifiering - eller till och med avsky mot kvinnan. Det är svårt att veta exakt vad det beror på, men vi på Talita ser i alla fall en tydlig koppling till pornografins påverkan.

Många kvinnor i prostitution har berättat för oss att pornografikonsumtionen är ett stort problem. Den skapar inte bara en stor efterfrågan på sexköp utan den får även männen att kräva saker av kvinnan som ingen egentligen vill gå med på. Porren idag är extrem och ofta våldsam, därför är det få partners som vill ställa upp på den typen av sexuella handlingar (övergrepp) som pornografin skildrar. Mannen söker då istället upp en kvinna i prostitution som han kan övertala genom att erbjuda henne pengar för att gå med det han vill göra. Han får på så sätt sin vilja igenom, antingen genom att muta henne, eller för att hon är kontrollerad och inte själv kan påverka vad som sker med hennes kropp.

Från kvinnan i prostitutions sida handlar det i de flesta fall om pengar, i kombination med tidiga trauman. Det är inte en handling som sker på lika villkor, där båda parter vill ha sex med varandra. Tvärtom. En vill egentligen inte ha sex, medan den andre vill det. För att personen som inte vill ha sex ska gå med på det erbjuds pengar som kompensation. Om kvinnan är i ekonomisk nöd är risken att hon går med på värre saker och tar emot fler sexköpare än hon egentligen orkar större. Ofta är det dock hallickar som tar lejonparten av intäkterna och kvinnan får endast behålla en mindre del.

Nedan följer ett citat av Kajsa Ekis Ekman:

”Och här når vi prostitutionens kärna: köparens paradox. Han vill både att prostitution ska vara arbete och att den inte ska vara det. Han vill kunna köpa sex, men han vill inte att kvinnan ska bete sig som om hon får betalt för att utföra handlingen. Köparen vill att prostitution ska existera, men han vill inte att den ska likna prostitution. Ju mer den liknar en rutinmässig syssla – ju mer kvinnan beter sig som en kassörska i en mataffär – desto mer missnöjd blir han. Hur mycket han än åtrår henne vet han att hon gör det för pengarnas skull. Därför kräver han ständigt något mer, något äkta, något verkligt. Han vill besitta hela hennes kropp, hela hennes person, hela hennes 'Jag'. Köparen befinner sig i ett ständigt tillstånd av självbedrägeri, vilket oupphörligen leder honom till att längta efter att äga det som inte kan köpas.”
‍
— Kajsa Ekis Ekman, Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan

Mellan 1859 och 1918 var prostitution lagligt, men polisen registrerade och övervakade kvinnor som tagit betalt för sexuella tjänster. Det var först i mitten av 1800-talet ordet "prostituerad" började användas av myndigheter och läkarkår för att beteckna kvinnor som sålde sex. Innan dess användes ord som "sedeslösa" eller "liderliga kvinnor". Den allmänna synen under 1800-talet var att kvinnor i prostitution var ”dåliga” ”moraliskt korrumperade” och ”skamfyllda” kvinnor som bar skulden för att ha lockat till sig hederliga män.
‍
Från 1970 och framåt kom det olika typer av utredningar som syftade till att förstå och kartlägga förekomsten av prostitutionen i Sverige. En viktig sådan var prostitutionsutredningen 1977–1980 med forskning av Stig Larsson och Sven-Axel Månsson. Den utredningen bidrog till att omdefiniera prostitution, från "prostituerade kvinnor" till "transaktion mellan två parter", och djupintervjuer med säljare av sexuella tjänster fick själva berätta om deras erfarenhet av prostitutionen och dess psykologiska påverkan.
‍
Den 1 januari 1999 blev det enligt sexköpslagen förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Det är däremot inte förbjudet att sälja sex. Vi som land har alltså valt att lägga skuldbördan där den bör vara, nämligen hos sexköparen. Den som säljer sex är alltså ett brottsoffer som är värd skydd och hjälp.

Det är oerhört svårt att presentera exakta siffror. Mörkertalet är stort då verksamheten sker i skymundan. Varken sexköpare eller de som organiserar sexhandeln vill synas. Den senaste kartläggningen från Jämställdhetsmyndigheten visar att sexhandeln i Sverige nästan helt har flyttat från gatan till internet. De största digitala sexköpssajterna har i dag runt 150 000 unika svenska besökare varje månad, och myndigheten har identifierat över 13 000 aktiva profiler som marknadsför fysiska sexuella tjänster i landet. Marknaden präglas av en öppen kultur bland köparna, som till största del är män från alla samhällsklasser. Dessa köpare har lämnat omkring 30 000 detaljerade recensioner där de beskriver och sätter betyg på sina sexköp. Geografiskt sett är verksamheten mest utbredd i Stockholms län, tätt följt av Skåne och Västra Götaland. Under det senaste helåret identifierades officiellt 430 personer i Sverige som brottsoffer för prostitution och människohandel. Majoriteten av dessa offer var vuxna kvinnor, men gruppen inkluderar även vuxna män samt ett tjugotal minderåriga flickor och pojkar. Utöver personer bosatta i Sverige kommer en stor andel av de exploaterade från länder som Thailand, Colombia, Nigeria, Ukraina, Rumänien och Uganda. För att motverka denna utveckling arbetar rättsväsendet aktivt mot den digitala miljön, vilket bland annat resulterade i 1 805 polisanmälningar om köp av sexuell tjänst under det senaste rapporterade året. (NSPM:s årsrapport, 2025)
‍
I Folkhälsomyndighetens  befolkningsstudie från 2017 uppgav 1,5 procent av kvinnorna och 1 procent av männen, 16–84 år, att de någon gång hade tagit emot ersättning för sex. Det var även betydligt vanligare att homo-, bisexuella och queera personer hade tagit emot ersättning (7 procent), jämfört med heterosexuella (Folkhälsomyndigheten, 2017). I den återkommande studien Unga, sex och internet ställs liknande frågor till elever som går tredje året på gymnasiet. I den senaste studien 2021 uppgav 1,4 procent av flickorna och 0,8 procent av pojkarna att de någon gång hade sålt sexuella tjänster (Svedin m.fl. 2021). I särskilt utsatta grupper är andelen betydligt högre än bland befolkningen i stort. Tidigare försök med screening har visat att 24 procent av de kvinnliga internerna inom Kriminalvården hade tagit emot ersättning för sex. 11 procent uppgav även att de varit utsatta för människohandel. Bland vuxna LVM klienter (Lagen om vård av missbrukare) som 2018 vårdades vid Statens institutionsstyrelse uppgav var tredje kvinna och 7 procent av männen att de någon gång utfört en sexuell handling för ersättning. I ungdomsverksamheten (LVU-klienter) uppgav 13 procent av flickorna och 5 procent av pojkarna att de haft sex i utbyte mot ersättning. Av dessa barn och unga uppgav 70 procent att det hade hänt mer än en gång (da Cabo, A. & Hall, A. 2021). Ytterligare en stor andel av de som befinner sig i prostitution i Sverige utgörs av migranter. Detta är grupper som inte nås av befolkningsstudier.
‍
Såväl befolkningsstudier som intervjuer med myndigheter och organisationer som arbetar med målgruppen indikerar dock att antalet personer som säljer sex har legat relativt konstant över tid. Det tycks även ha skett en relativt liten ökning gällande antalet annonser och profiler på webbsidor som explicit erbjuder sexuella tjänster år 2020 jämfört med år 2014. I kartläggningen identifierades 12 474 unika annonser och profiler på 32 olika webbplatser. Detta säger dock inget om antalet personer, då samma person kan ligga bakom flera olika profiler/annonser. Antalet sidor har däremot ökat markant sedan kartläggningen 2014, då endast tio webbplatser identifierades. Sexuella tjänster erbjuds i hela Sverige. Totalt återfinns annonser från närmare 200 orter i landet, med en övervikt i storstadsregionerna. En ökning av personer som säljer sex uppges ha skett i samband med covid-19-pandemin. Det finns även indikationer på att allt fler unga kommer i kontakt med, eller kontaktas av, vuxna i sexuellt syfte på internet.

Människohandel för sexuella ändamål är en väldigt lukrativ marknad där riskerna för stränga straff är låga medan det finns oerhört mycket pengar att tjäna. Det som styr denna marknad är kapitalismens kärna - utbud och efterfrågan. Så länge det finns en efterfrågan att köpa sexuella handlingar finns det stora pengar att tjäna. Cyniska (och ofta grovt kriminella) människor ser till att det finns tillräckligt med kvinnor tillgängliga för att tillfredsställa sexköparnas behov.
‍
Det männen som köper sex efterfrågar är primärt unga kvinnor, de flesta mellan 18-25 år, men Talita har även mött flickor som trafikerats till Sverige när de bara var 16 år gamla. Var hittar då människohandlare dessa kvinnor som de kan förvandla till varor? Oftast sker det i fattiga delar av världen där kvinnor och flickor löper stor risk att hamna i utsatta situationer. Många av de kvinnor vi mött berättar om avsaknaden av pappor och hur det tagit bort det naturliga skyddsnät som annars hade funnits där.
‍
I länder som saknar rättsstatens princip om att alla invånare ska ges likvärdigt skydd oavsett bakgrund, där polis och myndigheter går att muta och korruptionen är utbredd, där desperationen efter pengar och medel att försörja sig själv och sin familj är stark - där finns en perfekt bas för att lura eller pusha unga kvinnor in i sexindustrin. När kvinnor luras in i människohandel sker det ofta för att de blir lovade arbete i exempelvis Europa eller så blir de tvingade genom olika slags hot mot den egna individen eller någon de älskar. I vissa fall är kvinnan medveten om att det som väntar henne är sexuell exploatering men hon kan inte se någon annan utväg. Ofta känner kvinnan som hamnar i sexindustrin ett stort sansvar för någon annan än sig själv. Hon offrar medvetet sitt eget liv för att hjälpa dem hon älskar.

De senaste åren har de kvinnor Talita hjälpt ut ur människohandel och prostitution i huvudsak varit från Colombia, Venezuela, Nigeria, Ukraina, Rumänien, Uganda och Kenya.

Prostitution kan förebyggas genom en kombination av bekämpning av efterfrågan och att ett starkt stöd till personer i utsatthet. Efterfrågan är avgörande för att prostitution ska existera, och eftersom den i stor utsträckning drivs av män behöver förebyggande arbete rikta sig särskilt mot att förändra attityder och normer bland pojkar och män. Det handlar bland annat om att tidigt arbeta med värderingar kring relationer, sexualitet och synen på kvinnor. Pornografi påverkar synen på sexualitet och bidrar till en normalisering av exploaterande beteenden, vilket gör det till en viktig del av det förebyggande arbetet att problematisera dess roll.

Samtidigt är det viktigt att stärka stödet till de utsatta. De som befinner sig i prostitution och pornografi har erfarenheter av trauma, övergrepp, psykisk ohälsa eller social utsatthet. Därför är det viktigt med ett starkt socialt skyddsnät, tillgång till stödinsatser och möjligheter att lämna prostitution genom långsiktig rehabilitering. Slutligen är en tydlig och konsekvent lagstiftning, som kriminaliserar sexköp och bekämpar människohandel, central för att motverka prostitution. Genom att kombinera lagstiftning med uppsökande arbete och stödinsatser kan samhället minska både efterfrågan och tillgång, och därigenom förebygga prostitution på ett effektivt och långsiktigt sätt.

Vi är väldigt positivt inställda till vår sexköpslag. Sverige var först i världen med att anta denna typ av lagstiftning, men den behöver ständigt uppdateras och ses över för att kunna följa med samhällets strömningar och förändrade mönster kring sexköp. Allt fler sexköp sker exempelvis idag digitalt via webcam och utifrån plattformar som exempelvis OnlyFans. Därför var utvidgningen av sexköpslagen (1 juli 2025) till att även omfatta köp på distans mycket viktig.  
‍
Prostitutionen är reglerad i Sverige på ett sätt som är ganska unikt. Enligt vår lagstiftning är det den som betalar för att få utnyttja en kvinnas kropp som begår ett brott, medan kvinnan som utnyttjas inte gör något olagligt. Sverige som land antog denna lagstiftning efter 30 års forskning, där man kom fram till att sexköp är en form av mäns våld mot kvinnor. Det enda rimliga är att förövaren straffas och den utsatta går fri. I dag är straffet för köp av sexuell tjänst fängelse i högst ett år.

Den 1 juli 2025 utvidgades den svenska sexköpslagen till att även innefatta köp av sexuella handlingar och koppleri som sker på distans. Man kan säga att Sverige i och med detta kriminaliserar en viss typ av porrproduktion men förutsättningen för att en person som betalar för pornografiska bilder och filmer ska kunna fällas för brott är att det finns ett orsakssamband.

Gärningspersonen ska ha förmått den andra personen att - mot ersättning- utföra eller tolerera en sexuell handling. Denna utvidgade lagstiftning gäller tyvärr inte för ”vanlig” pornografi som görs tillgänglig för allmänheten, eftersom syftet med den produktionen inte är att visas endast för den som betalar utan att sprida den till så många som möjligt (alltså även till dem som inte dikterat innehållet). Läs mer om Talitas syn på detta i Kunskapsbanken.

Hur polisen arbetar ser olika ut beroende på var man befinner sig i Sverige. I Stockholm arbetar vissa poliser med uppsökande verksamhet tillsammans med socialarbetare. Detta arbete är riktat mot kvinnor som finns på annonser för prostitution på nätet. I samband med detta uppsökande arbete erbjuds kvinnan hjälp samtidigt som många sexköpare grips. Dessvärre är detta mycket framgångsrika arbetssätt inte spritt till resten av landet. Polisen får varje år direktiv utifrån hur regeringen väljer att prioritera resurser - och det påverkar såklart deras sätt att arbeta med dessa frågor. För några år sedan fanns det specialiserade enheter som arbetade mot prostitution och sexköp på många ställen i landet, men de enheterna har fått ändra inrikting för att prioritera sådant som anses mer akut, exempelvis gängskjutningar.
‍
I dagsläget kan vi se att regeringens åtstramade politik mot migration också påverkar polisens arbete. Det är inte längre självklart att alla poliser ser kvinnor utnyttjade i prostitution som brottsoffer och således ger dem skydd. Vissa ser dem istället som ett migrationsproblem och väljer att placera dem i förvar för att se till att de deporteras. Talitas åsikt är att polisen ska agera i linje med gällande lagstiftning (sexköpslagen) där det tydligt framgår att kvinnor i prostitution bör betraktas som brottsoffer, och inte som potentiella medbrottslingar till grovt kriminella och därmed tvingas att lämna landet. Risken med detta senare tillvägagångssätt är att kvinnan re-trafikeras och hamnar tillbaka i samma situation som tidigare, bara i ett annat land.

Sedan vi fick vår svenska sexköpslag 1999 har det successivt blivit fler och fler kvinnor från länder utanför Sverige som kommer hit för prostitution. Det finns många anledningar till detta, bland annat globalisering och ökade migrationsflöden. Sedan nittiotalet har även Europa ändrats väldigt mycket, med större arbetsmigration och stora ekonomiska skillnader mellan olika länder, vilket gör att kvinnor från fattiga länder lättare hamnar i utsatthet och exploatering i rikare länder som Sverige.

Även Internet har gjort att prostitutionen kraftigt förändrats, från att vara något som skedde utifrån en viss gata eller ett kvarter till att nu vara nästan helt digitaliserad med landningssidor som ligger i länder långt utanför Sveriges gränser. Denna digitalisering gör att det är mycket enklare för rekryterare att få tag på kvinnor i andra länder och övertala eller grooma in dem i prostitution i Sverige.

Hur det går för kvinnorna som befinner sig i prostitution i Sverige beror dels på om de vågar ta emot hjälp, dels vilket land de kommer ifrån. För oss är tidsaspekten en mycket viktig faktor eftersom vi vet att ju längre tid kvinnorna kan ingå i vårt program desto bättre resultat ser vi. Är kvinnan medborgare i ett land inom EU har hon rätt att vistas i Sverige i tre månader utan att uppfylla några särskilda krav. När den tiden gått ut måste hon ha uppehållsrätt vilket man kan få genom arbete, studier eller om hon kan uppvisa att hon har tillräckligt med pengar för att kunna försörja sig själv.

Kvinnorna som kommer från andra delar av världen (så kallade tredjelands-medborgare) har svårare att få stanna kvar i Sverige längre tid än de 90-dagar man får på ett turistvisum. Har polisen inlett en förundersökning och vill att hon ska stanna kvar i landet medan denna pågår kan förundersökningsledaren ansöka om ett tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) i sex månader.

Reflektionsperiod (30 dagars betänketid) är en annan typ av kortare till stånd som polisen eller Socialnämnden kan ansöka om. Syftet med reflektionsperioden är att ett potentiellt brottsoffer ska få tid att komma i säkerhet, återhämta sig samt få stöd och rätt information för att kunna bestämma sig för om hon vill samarbeta med polis/åklagare eller inte - utan krav och stress.

På sikt kan en person givetvis söka asyl, d v s internationellt skydd och på så sätt få tillstånd att stanna i Sverige, men denna möjlighet har de senaste åren kraftigt begränsats. Men även om en kvinna måste återvända till sitt hemland, gör vi allt vi kan för att fortsätta stötta henne på alla sätt vi kan, bland annat genom IOM:s återvändandeprogram.

Oavsett vilket land man kommer från är det en mardröm att befinna sig i prostitution i Sverige, trots vår svenska sexköpslag. Det skydd som vår lag innebär handlar främst om att polisen inte ser dem som kriminella, utan som brottsoffer, men den ger tyvärr inte rehabilitering per automatik.
‍
Det är nästan alltid kvinnor från fattiga länder som hamnar i sexhandeln men det är mycket sällan den enda orsaken. Ofta finns det även tidiga sexuella övergrepp med i bilden och inte alls sällan har hon personer i sin närhet som inte klarar av att försörja sig själva. Hon försöker under en tid att hitta andra sätt till försörjning men när det inte går blir hon övertalad eller pushad in i prostitution. Inte sällan finns det både tvång och manipulation med i bilden från en person som i slutändan kan tjäna mycket stora pengar på hennes prostitution.
‍
Ibland är det enskilda personer men ofta är det någon form av kriminellt nätverk som ligger bakom hennes utnyttjandet. Eftersom dessa personer vill maximera sina intäkter, satsar de på att etablera sin verksamhet i rika länder där de får mer pengar per sexköp, till exempel i Sverige. Sverige som land har dock mindre problem med prostitution än många andra europeiska länder, detta är troligtvis på grund av vår sexköpslag och att svenska män generellt sätt har ett bättre synsätt på kvinnor och jämställdhet. De är ofta även mer insatta i dessa frågor än sina bröder i centrala, östra eller Sydeuropeiska länder.

Kriminalisering:
‍Fördelar: det har en viss positiv påverkan på efterfrågan. Både sexköpare och kriminella nätverk tvingas att hålla låg profil och riskerar juridiska påföljder. Det gör att det inte är lika lönsamt att bedriva verksamhet i länder där prostitution är kriminaliserat.

Nackdelar: den ”synliga” delen av prostitutionen är den prostituerade (som ofta är en ung kvinna), och det är hon som blir måltavla för polis och rättsväsende - medan sexköpare och hallickar ofta klarar sig undan rättvisan helt. Kvinnan i prostitution blir med andra ord dubbelt utsatt, hon är utsatt för exploateringen av sexhandeln men även för juridiska påföljder såsom fängelsestraff eller böter.

Legalisering & de-kriminalisering:
‍Vi kan inte se någon fördel alls med denna modell. Personer från sexarbetar-lobbyn motiverar ibland en legalisering med att det skulle tvinga sexhandeln in i ljuset och ut ur samhällets skuggsida. Kvinnorna skulle i teorin kunna bilda fackföreningar och få lön för sitt ”arbete” som innefattar pension och sjukförsäkringar mm. Verkligheten har visat sig inte fungera riktigt så som dessa personer hoppas på. För att kunna möta den större efterfrågan legalisering innebär har dessa lagliga bordeller många kvinnor i ”anställning” som kommer från människohandeln och därför saknar rättsligt skydd. Det gör även att exitprogram inte finns som ett alternativ eftersom man inte behöver hjälp att lämna ett arbete.

Nordiska modellen:
‍Fördelen är att skulden läggs där den bör ligga, hos sexköparen. Sexköparen är den utnyttjande parten och den prostituerade är den som blir utsatt - alltså ett brottsoffer. Att  ha den typen av lagstiftning har visat sig ha normativ påverkan på samhället. Majoriteten av svenska medborgare anser att sexköp är något mycket negativt som bör bekämpas och fortsatt vara förbjudet. Detta leder till att efterfrågan minskar och Sverige bli en mindre attraktiv ”marknad” för sexhandeln. Det innebär också att samhället till viss del kan erbjuda skydd och hjälp till de kvinnor som blir utnyttjade i prostitution genom exitprogram.

En nackdel med sexköpslagen kan vara att det ibland är svårt att lagföra sexköparna eftersom beviskraven är höga och ord ofta står mot ord. I lagtexten står det att en person som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning döms till köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år. Dessvärre är det mycket ovanligt att en sexköpare döms till fängelse utan i de allra flesta fall stannar påföljden vid villkorlig dom. I många fall där en person faktiskt dömts till fängelse har sexköpet inte varit huvudbrottet, utan det har kombinerats med andra grövre brott.

Till skillnad från länder där prostitution är helt kriminaliserat behöver dessa kvinnor inte vara rädda för rättsväsendet eller polisen. De vet att de inte riskerar fängelse eller att bli bötfällda eftersom de inte begått något brott. Då de själva vet att de inte gjort något olagligt kan de vittna mot hallickar, sexköpare eller människohandlare utan att riskera rättsliga påföljder. En konsekvens av detta blir att kriminella nätverk anser länder med sexköpslagar som mindre lukrativa marknader än de där sexköp är lagligt.
‍
Jämför man istället kvinnor i prostitution i Sverige med kvinnor i länder där prostitution ses som ett arbete är fördelen att man i Sverige kan få hjälp att lämna prostitution genom Exitprogram. Sådant existerar inte i länder där prostitution ses som ett arbete eftersom man inte behöver ha hjälp att lämna ett yrke. Ett jobb säger man upp sig ifrån men ett Exitprogram finns för att hjälpa någon ut ur utsatthet.

Nästan alla länder i världen har någon typ av lagstiftning som förbjuder människohandel för sexuella ändamål, det finns i alla fall inga stater som officiellt säger att det är tillåtet. Men lagens styrka, definition och tillämpning varierar kraftigt mellan olika länder och i vissa länder är förbudet svagt implementerat i praktiken. De länder som har svagast skydd mot människohandel är enligt US Department of State’s TIP report följande: Afghanistan, Burma (Myanmar), Kina, Kuba, Eritrea, Iran, Nordkorea, Ryssland, Sudan, Syrien och Turkmenistan.

På denna komplicerade fråga finns det ett mycket enkelt svar, nämligen att efterfrågan måste bekämpas. Ekvationen är mycket enkel: ingen efterfrågan, inga sexköp. Problemet är snarare hur detta ska gå till. En viktigt aspekt är att många män har en tendens att lyssna mer till andra män än till kvinnor, därför är det synd att det oftast är kvinnor som driver frågan. Vi önskar att män skulle bli bättre på att prata med andra män om varför det är fel att utnyttja kvinnor i prostitution och bli bättre på att prata om mäns attityder gentemot tjejer och kvinnor, värna jämställdhet och respekt för kvinnors värdighet.

Det är även viktigt att unga utbildas om prostitution, samtycke, makt och objektifiering eftersom det påverkar hur de själva förstår relationer, sex, gränser och människovärde - och i förlängningen kommer att forma framtidens samhälle. Här kommer även utbildning om pornografi in som en viktig del där unga behöver information om pornografins skadeverkningar och konsekvenser.  Framförallt för de kvinnor som utsättas för övergreppen men även för de personer som konsumerar pornografi.
Tittar man utanför Sveriges gränser behövs mer göras för att unga kvinnor (ibland barn), som befinner sig i ekonomiskt utsatta situationer, får bättre hjälp och stöd så de inte groomas, övertalas eller luras in i prostitution.