Sexköpslagen

*

Sexköpslagen

Lagstiftningen

Sedan år 1999 är det förbjudet att köpa sex i Sverige, men inte att sälja sin kropp. Det beror på att man, efter många års forskning, förstått att den som far illa i prostitutionen är den som säljer sig (oftast en kvinna) och hon behöver därför allt stöd hon kan få för att lämna sexhandeln. Köparen däremot (oftast en man) använder kvinnan som en vara, vilket är helt oacceptabelt i ett jämlikt samhälle.

Från början placerades förbudet mot köp av sexuell tjänst i en särskild lag, som i folkmun kom att kallas “sexköpslagen”. Numera finns förbudet i 6 kap. 11 § brottsbalken och lyder: “Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år. Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.”

Ersättningen kan vara ekonomisk eller av annat slag, som t.ex. betalning med alkohol eller narkotika. Den kan lämnas i förväg eller i samband med att den sexuella tjänsten utförs. För ansvar är det tillräckligt att ersättning utlovats, så att betalningen är en förutsättning för den sexuella tjänsten.

Straffskalan för köp av sexuell tjänst är böter eller fängelse i högst ett år. Den som köper sex av ett barn (en person under arton år) döms för brottet ‘köp av sexuell handling av barn’ (BrB 6:9) till böter eller fängelse i högst två år. Den strängare straffskalan för köp av sexuell handling av barn markerar att detta brott är mer straffvärt än köp av sexuell tjänst av en person som fyllt 18 år.

År 2010 genomfördes en officiell utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst.(1) Utvärderingen visade att förbudet haft en dämpande effekt på sexhandeln. Nedan följer några av slutsatserna:

  • Sedan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes har gatuprostitutionen i Sverige halverats.
  • Förbudet har en avskräckande effekt på presumtiva köpare av sexuella tjänster.
  • Kriminella nätverk tar förbudet med i beräkningen när de etablerar sig i Sverige. De ser inte Sverige som en attraktiv marknad för sina kriminella aktiviteter, eftersom sexköpare är rädda för att åka fast.
  • Antalet utländska kvinnor i gatuprostitutionen har visserligen ökat sedan förbudet infördes, men det kan konstateras att den kraftiga ökning av antalet utländska kvinnor i gatuprostitutionen som rapporteras från både Danmark och Norge saknar motsvarighet i Sverige.
  • Internetprostitutionen har också ökat, men omfattningen av denna prostitutionsform är större i våra grannländer, Danmark och Norge. Det finns ingenting som tyder på att det skulle ha skett en större ökning av prostitutionen på Internet i Sverige än i dessa jämförbara länder. Detta talar mot att förbudet skulle ha medfört att gatuprostitutionen i Sverige bytt arena till Internet.
  • Ingenting tyder på att omfattningen av sådan inomhusprostitution som inte marknadsförs genom annonser i tidningar och på Internet, t.ex. prostitution på massagesalonger, sexklubbar och hotell samt i restaurang- och nattklubbsmiljöer skulle ha ökat. Det finns inte heller några uppgifter som tyder på att de som tidigare utnyttjats i gatumiljön numera finns i inomhusprostitution.
  • Eftersom prostitutionsverksamhet är beroende av att exponera sig för att komma i kontakt med kunderna är det osannolikt att det skulle finnas någon omfattande prostitution som är helt okänd.

Bakgrunden

Beslutet att införa ett förbud mot köp av sexuell tjänst togs inte över en natt. Tvärtom är det resultatet av över 30 års gedigen forskning inom prostitutionsområdet - en forskning som i många hänseenden är exceptionell, därför att den bygger på vad människor i prostitution berättat. Startskottet var 1977 års prostitutionsutredning, som än i dag är den mest omfattande kartläggning av prostitution som gjorts i Sverige. Så här skriver Kajsa Ekis Ekman i sin bok ’Varat och Varan’:

”Då Prostitutionsutredningen sjösattes 1977 gjorde experterna något som är ovanligt för statliga utredningar både då och nu: de tillbringade tre år i prostitutionsmiljö. De lämnade skrivborden och åkte runt till sexklubbar i hela Sverige, intervjuade prostituerade, könsköpare och andra som rörde sig i miljön. De ville inte enbart kartlägga prostitutionens utbredning, utan förstå vad prostitution var. Resultatet blev en åttahundra sidor lång rapport, varav 140 sidor består av människors egna berättelser. På sida upp och sida ner berättade prostituerade kvinnor om sin uppväxt, om vägen in i prostitutionen, om sexköparna: familjefäderna, direktörerna, de kriminella; om alkoholens och narkotikans roll, om olika typer av hallickrelationer, om hur prostitutionen påverkade dem, om våld, skam, styrka och överlevnadsstrategier. Detta var något unikt. Tidigare hade forskningen fokuserat på prostituerade som avvikande. Genom att stämpla dem som avvikande skrevs prostitutionen ut ur samhället. Nu fick berättelserna från prostitutionsvärlden ligga till grund för en helt ny analys, där prostitutionen i stället förklarades vara en koncentrerad, extrem variant av förhållandet mellan könen i stort.”(2)

I betänkandet ‘Prostitution i Sverige, bakgrund och åtgärder’(3) som presenterades efter utredningen, föreslog man att prostitutionen skulle fortsätta vara straffri, men betonade vikten av andra sociala och juridiska lösningar för att minska prostitutionen.(4)

År 1993 gjordes en ny prostitutionsutredning och i betänkandet ‘Könshandeln’(5) föreslog utredaren att prostitution skulle kriminaliseras genom införandet av ett förbud mot både köp och försäljning av sexuella tjänster. Utredningen ansåg att en kriminalisering av prostitutionen var ett nödvändigt steg för att göra helt klart att prostitution som företeelse inte accepteras av samhället. Utredningens förslag möttes av en omfattande kritik och genomfördes inte.(6)

Det förslag som till sist kom att leda fram till införandet av sexköpslagen var den s k ‘Kvinnofridspropositionen’, som föreslogs ett stort antal olika åtgärder inom olika samhällssektorer för att motverka våld mot kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Den viktigaste insikten när det gäller prostitutionsfrågan var att uppmärksamheten måste riktas mot köparna. Utan efterfrågan, ingen prostitution helt enkelt.

Att de som säljer sex befinner sig i en mycket utsatt situation anfördes som huvudskäl för att enbart kriminalisera köparen. Regeringen ansåg att det inte var rimligt att också kriminalisera den som, åtminstone i flertalet fall, är den svagare parten som utnyttjas av andra som vill tillfredsställa sin egen sexualdrift. Man framhöll även vikten av att motivera kvinnorna att söka hjälp för att komma bort från prostitutionen och att de då inte skulle känna att de riskerade någon form av påföljd.(7)

De som försvarar prostitution menar att man bör göra skillnad mellan frivillig och icke frivillig prostitution. Med utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet till efterfrågan (människohandlarna, kopplarna och sexköparna) blir emellertid uppdelningen i frivillig och ofrivillig prostitution inte relevant.

Tillämpningen

Sexköpslagen är unik i sitt slag och ett mycket användbart verktyg för att komma åt människohandlare, hallickar och sexköpare. Vi kan vara stolta över de poliser som med envishet och stort engagemang bekämpar sexhandeln. Utan en specialiserad Prostitutionsgrupp inom polisen (vilket i dagsläget endast finns i Stockholm) som gör ingripanden mot sexköpare, utför personkontroller, träffar uppgiftslämnare, hjälper de utsatta, samverkar med socialtjänsten och som ständigt finns närvarande i prostitutionsmiljöer, reduceras lagen till enbart en pappersprodukt.

Men kontrollen av hur förbudet efterlevs ute i samhället beror i stor utsträckning på de prioriteringar polisen gör och de resurser de har till sitt förfogande. Enligt både poliser och åklagare skulle betydligt fler sexköpare kunna lagföras om brottet var högre prioriterat. Ett skäl till att man inte prioriterar sexköpsbrott är brottets låga straffvärde.(8)

Efter att Högsta domstolen prövade frågan om straffmätning för ett sexköp år 2001(9) har mer än 85 procent av alla lagföringar för ett enstaka sexköp lett till påföljden 50 dagsböter.(10) Inte en enda gång på 17 år har påföljden för sexköp (av vuxen) blivit något annat än böter och endast ett fåtal gånger har förövare dömts till fängelse för köp av sexuell handling av barn. Många poliser och åklagare samt folk i allmänhet har reagerat på de låga straffen.

Ett exempel: En 40-årig man har sex med en 14-årig flicka i en lägenhet i Stockholm. Mannen, som på sin fritid arbetar ideellt med flyktingbarn, betalar 1500 kronor till flickan för vaginalt samlag och oralsex. Han grips av Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, åtalas och döms i tingsrätten. Påföljden? Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

2014-års människohandelsutredning undersöker just nu om det finns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel, köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn. Utredningen ska vara klar sommaren 2016. Om den leder till strängare straff eller inte får framtiden utvisa.

Intervju med Kajsa Wahlberg - Nationell Rapportör gällande Prostitution och Människohandel

Är den svenska lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster viktig och relevant i vår tid?

Lagen som förbjuder köp av sexuella tjänster är absolut viktig och relevant i vår tid. Förutom de skadeverkningar som prostitution har på individen och samhället i stort, så är lagen särskilt viktig när det gäller att förebygga och bekämpa människohandel för sexuella ändamål och koppleri. Vi kan konstatera att hallickar och människohandlare inte ser Sverige som en attraktiv marknad för sina kriminella aktiviteter eftersom sexköpare är rädda för att åka fast. De människohandlare som försöker etablera sig här kan inte göra det i någon större omfattning, vilket man kan se i andra länder som inte har en liknande lagstiftning.

Vad ser man för skillnader mellan ett land som Sverige som har den här lagstiftningen och till exempel Tyskland där både köp och försäljning av sexuella tjänster är lagligt?

När man i Sverige valde att kriminalisera sexköp och se prostitution som något skadligt för individen och samhället, valde man att i Tyskland legalisera inte bara sexköp utan även vad vi kallar koppleriverksamhet. I Tyskland kan man t.ex. betala en fast summa för att få ha hur mycket sex man vill, inklusive mat och dryck. Totalt beräknas cirka 1,2 miljoner män köpa sex i Tyskland - per dygn och uppskattningsvis befinner sig ca 400 000 individer i prostitution.

Endast 7.8% av den manliga delen av den svenska befolkningen har köpt någon för prostitutionsändamål (2008) jämfört med 13,6 % innan sexköpslagen trädde i kraft 1999. En minskning av förekomsten av sexköp ses ofta som ett belägg för att sexköpslagen har varit effektiv, se till exempel. Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst (SOU 2010:49). En jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark i en befolkningsstudie från 2010 visar också att andelen som uppgav att de hade köpt sex under de senaste sex månaderna var lägst i Sverige, där sexköpslagen har funnits sedan 1999, mittemellan i Norge, där sexköpslagen trädde i kraft 2009, och högst i Danmark, där köp och försäljning av sex är legala (Kotsadam & Jakobsson, 2014). Med ovanstående fluktuationer är det svårt att dra några andra slutsatser, än att det inte skett några större förändringar i Sverige, och att antalet individer som köper sex förefaller tämligen stabilt.

Prostitutionsindustrin beräknas omsätta hela 1,4 miljarder Euro per år i Tyskland. En sådan här utveckling har vi inte sett tendenser till i Sverige och min bedömning är att vi kan tacka sexköpslagen för detta. Lagstiftning har generellt sett en effekt på människors beteende och de flesta vill följa de lagar och regler vi har i samhället.

Eftersom det inte finns lika tydliga gränser för vad som är tillåtet där prostitutionen är legaliserad så finns det en risk för att extremare former av sex erbjuds, ofta med inblandning av våld, för att attrahera köparna. De svenska sexköparna drar sig för att använda våld mot kvinnorna då de annars rikserar att kvinnorna kan anmäla dem både för det använda våldet och för att ha köpt sex. Köparen, riskerar genom ett avslöjande att förlora både arbete och familj. På det här viset kan man säga att lagen skyddar kvinnor i prostitution mot allvarligt våld och kränkningar.

Närmare 70 kvinnor i prostitution har mördats i Tyskland sedan 2002 då man legaliserade prostitutionen. Den svenska sexköpslagen trädde i kraft 1999 och vi har inte haft något mord på någon kvinna i prostitution där förövaren varit hallick eller sexköpare sedan dess. För att finna något sådant fall måste vi gå tillbaka till slutet på 1980-talet.

Hur ser trenderna ut i världen idag, går andra länder i riktning mot den svenska modellen eller går man mot avkriminalisering?

De positiva och normativa effekterna som sexköpslagen har haft, har inspirerat andra länder i Europa och övriga delar av världen att utforma likanande lagstiftning t.ex. Nordirland och Kanada (2014), Norge och Island (2009), Sydafrika (2007) och Sydkorea (2003). I Frankrike, Irland, Skottland och Finland har man kommit ganska långt med att utforma ett förbud mot sexköp.

Du som har granskat den här brottsligheten under många år, finns det fortfarande någonting som gör dig förvånad eller upprörd när det gäller sexhandeln och människors attityder till den svenska lagstiftningen?

Ja, jag kan bli förvånad och upprörd när vi har besök av högt uppsatta parlamentariker från andra länder som kan tycka att vi förstör marknaden för kvinnor i prostitution med vår lagstiftning. Likaså kan de uttrycka att prostitution är ett utmärkt sätt för unga flickor att försörja sig under studietiden och att männen gör kvinnorna en tjänst så att de kan försörja sig. En annan ansåg att sexköpslagen leder till ökad homosexualitet för när män inte får köpa sex av kvinnor så måste de ha sex med varandra i stället. Den mest extrema åsikten stod dock en utländsk polis för som uttryckte att det var nazistmetoder att förbjuda män från att köpa sex.


  1. Betänkande av Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst, SOU 2010:49
  2. Ekis Ekman, Kajsa, Varat och Varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, Leopard förlag (2011), sid 24
  3. SOU 1981:71
  4. SOU 2010:49, s 15
  5. SOU 1995:15
  6. SOU 2010:49, s 16
  7. SOU 2010:49, s 76
  8. SOU 2010:49, s 23
  9. NJA 2001 s. 527
  10. SOU 2010:49, s 216