Orsaker

*

Orsaker

Vägen in i prostitution ser givetvis olika ut för olika människor i olika samhällen. För en del är det en hallick som tvingar, för andra är det livsomständigheterna som tvingar d v s man måste försörja sin familj och sina barn och har inga andra alternativ än att sälja sin kropp. Med en skadad självbild, tidigare kränkningar och avsaknad av ett stödjande nätverk borde risken för att detta ska ske öka markant.

I våra personliga relationer med kvinnor i prostitution har vi samlat på oss erfarenheter som lett oss fram till slutsatsen att det finns en mycket stark koppling mellan prostitution och tidig sexuell traumatisering. Även forskningen stödjer den slutsatsen.[1] Man skulle kunna säga att det i dessa fall handlar om ett inre (i motsats till yttre) ”tvång” som ligger till grund för prostitutionen; ett självskadebeteende som bl a bottnar i en sargad självbild, skam, ångest och en omedveten strävan att återta kontrollen. Nedan följer ett citat av en hallick som avslöjar mer än vad siffror kan göra om kopplingen mellan tidiga sexuella övergrepp och prostitution:

”Skönhet? Ja. Sexuell erfarenhet? I viss mån. Men det går att lära sig lättare än du tror. Det som är viktigare än något annat är lydnad. Och hur får man lydnad? Du får lydnad om du får kvinnor som haft sex med sina pappor, sina farbröder, sina bröder – du vet, någon de älskar och är rädd att förlora, så de låter bli att trotsa. Sen är det bara att vara snällare mot kvinnan än de någonsin varit – och farligare. De kommer att göra allt för att glädja dig. Det är så det går till.” Han nickar mot kvinnorna och båda ler. ”Båda de här flickorna har varit med sina pappor. Nu gör de mig rik – och de är glada.”[2]

Baserat på våra samtal med kvinnor samt på forskning om sexuella övergrepp och prostitution vill vi presentera några slutsatser om varför en person, som utsatts för tidiga sexuella övergrepp, löper en större risk än andra att dras in i prostitution. Vi påstår inte att detta på något sätt är en fullständig redogörelse av bakomliggande orsaker. Vi vill även understryka att vi tror att det i de flesta fall inte är en enskild orsak utan en rad olika faktorer som ligger bakom att en person tar steget in i prostitution. Nedan följer några sådana påverkansfaktorer som vi tror är av betydelse.

Känslomässig avstängning och dissociation[3] Vissa forskare hävdar att sexuella övergrepp under uppväxten mer än något annat påverkar om en person hamnar i prostitution senare i livet. De förklarar en kvinnas inträde i prostitutionen med en så kallad ”direkt effekt modell”. Vad modellen säger är att sexuella övergrepp i barndomen ökar risken för prostitution senare i livet – oavsett om det finns andra bidragande orsaker eller ej. Man kan säga att upprepade sexuella övergrepp leder till en tidig träning i känslomässig avstängning och dissociation så fort personen kommer i beröring med någonting som har med sex att göra. Dissociation är också en överlevnadsstrategi som används av den person som säljer sin kropp för att överhuvudtaget göra det möjligt att utstå den fortsatta förnedringen i prostitutionen.



Skam 
Skam är en känsla som kan vara både sund (och därmed fylla en viktig funktion) och osund. Osund skam handlar om en djup känsla av att vara värdelös och obetydlig som person. En genomgripande känsla av skam bottnar i tron att man inte är en fullvärdig människa. De personer som blivit sexuellt kränkta som barn har ofta denna djupa smärta i sina liv. Denna själsliga smärta inbegriper ofta även en djup avsky för den egna kroppen som upplevs som att den svek dem. När kroppen ger gensvar på sexuell beröring vid övergreppet/övergreppen och barnet samtidigt avskyr det som sker skapas ofta en överväldigande känsla av skam, självhat och förvirring. Med detta i åtanke är det inte svårt att förstå varför en person accepterar att bli behandlad som en handelsvara.

Upplevd fientlighet Enligt vissa forskare är upplevelsen att världen är fientlig en långsiktig konsekvens av sexuella övergrepp. Betydelsen av detta är att den person som utsatts för sexuella övergrepp tenderar att se världen som en fientlig plats där det inte finns något man naturligt sett förtjänar och ingenting ges ”fritt och för intet”. Det enda sättet att få något är att erbjuda en motprestation eller att lura till sig det. Anledningen till detta synsätt är att de som utsattes för sexuella övergrepp som barn lärde sig att deras kroppar, i vissa betydelsefulla vuxnas ögon, var deras värdefullaste ”tillgång”.

”Till och med före puberteten lär sig många flickor att använda sin sexualitet för att behaga sin far. Efter många år kan det hända att hon ser prostitution som en logisk fortsättning på att ha sålt sex hemma. Många utnyttjade kvinnor fattar ett beslut som går ut på, att om de nu ändå är tvungna att ha sex med män, så tänker de i alla fall se till att ta betalt för det.”[4]


Stävja ångest
 Tidiga sexuella övergrepp kan leda till en slags “inlärd maktlöshet”. Det spelar ingen roll vad barnet gör (eller inte gör) för att undvika övergreppen – de upphör i alla fall inte. Vetskapen om att ’något kommer att hända, jag vet inte när, men jag vet att’ skapar mycket ångest. För en del barn är den enda lättnad de någonsin känner, den lättnad som infinner sig direkt efter att ett övergrepp ägt rum. Precis då är det nämligen som troligast att man blir lämnad ifred för ett tag. Att växa upp med denna känsla av konstant rädsla och inlärd maktlöshet är för många outhärdligt. Många kämpar med rädslan och ångesten långt senare i livet, efter att övergreppen upphört.

 Att då utsätta sig själv för fortsatta övergrepp kan vara ett sätt att kontrollera ångesten, som (liksom tidigare) oftast är som minst påträngande direkt efter ett övergrepp.

Återta kontroll
 Det finns forskning som hävdar att prostitution ibland är ett sätt att repetera tidiga traumatiska upplevelser i ett undermedvetet försök att förändra den smärtsamma upplevelsen och därmed läka en skadad självbild. Det är mycket vanligt att personer som utsatts för sexuella övergrepp återupplever händelsen/händelserna i flashbacks och mardrömmar, men övergreppen kan alltså även återupplevas i konkreta, nya händelser. Målet är (medvetet eller undermedvetet) att återta makten och kontrollen, men tragiskt nog leder det istället till att kvinnan förr eller senare fastnar i en viktimiseringscykel som leder till ett tillstånd som kallas psykologisk förlamning.

Gränsdragningsproblem
 En viktig orsak till att personer som utsatts för tidiga sexuella övergrepp är extra sårbara för sexuell exploatering senare i livet är problemet med gränser. Att som barn utsättas för sexuella kränkningar leder till förvirring vad gäller de egna gränserna. Betydelsefulla vuxna har behandlat barnet som om hon inte har rätt till sin egen kropp och det budskapet lever vidare inom henne i vuxen ålder. Många av de kvinnor vi möter berättar om påträngande män som de möter i sin vardag (på caféer, i tunnelbanan, i tvättstugan etc.) som antyder att de vill ha sex med dem. Eftersom kvinnan inte fått lära sig att hennes nej betyder något, så lyckas den främmande mannen få sin vilja igenom. Samma kvinnor ser sin egen oförmåga att avvisa främmande män som ett mycket stort problem. De upplever att det är något grundläggande fel på dem. En kvinna sa: ”Det känns som att det står ”prostituerad” skrivet i pannan på mig!”.



Pengar
 En anledning till att man tar steget och börjar sälja sex är, enligt många kvinnor, behovet av pengar. Det är ett skäl som ofta nämns före allt annat. Pengar är också den påverkansfaktor som oftare än något annat lyfts fram av media när man behandlar ämnet prostitution. Det är inte en slump att det är den absolut sista faktorn vi nämner här. Anledningen till detta är att vi anser det vara toppen på isberget och inte roten till problemet.

Under de år vi arbetat med kvinnor i prostitution har vi inte mött en enda person som mått bra, men som valt att sälja sin kropp enbart för att få extra pengar (som det ofta beskrivs i media). Däremot tror vi att pengar utan tvekan spelar en stor roll för de flesta kvinnor som tar steget in i prostitution. Upplevelsen av att vara helt utelämnad åt sig själv, utan en enda person i sin närhet att vända sig till när det blir svårt, delas av många. Vad man saknar är en känsla av trygghet och säkerhet i livet. Pengar kan då bli en alternativ källa till trygghet och tröst. Att söka hjälp hos t ex sociala myndigheter är för många inte tänkbart. I vissa fall på grund av tidigare dåligt bemötande, i andra fall på grund av svårigheten att lita på andra eller för att man helt enkelt inte tycker sig förtjäna någon hjälp.



[1] Exempel på forskning:
- Salter, Anna C., Transforming Trauma – A Guide to Understanding and Treating Adult Survivors of Child Sexual Abuse, SAGE Publications (1995), sid 186-187
- Briere, John N., Child Abuse Trauma – Theory and Treatment of the Lasting Effects, IVPS (1992), sid. 52-53 and 55
- Bagley, Chris; Young, Loretta, Juvenile prostitution and child sexual abuse: A controlled study. Canadian Journal of Community Mental Health, Vol 6(1), 1987, 5-26.
- Kelly, Liz, Surviving Sexual Violence, Polity Press (1988), sid. 174
- Hedin, Ulla-Carin and Månsson, Sven-Axel,Vägen ut! (1998)
- Silbert and Pines, Early Sexual Exploitation as an Influence in Prostitution (1982)
[2] Salter, Anna C., Transforming Trauma – A Guide to Understanding and Treating Adult Survivors of Child Sexual Abuse, SAGE Publications (1995), sid 186-187
[3] Dissociation är avsaknad av medvetande om vad man håller på med eller vad som pågår omkring en, och ses som en normal process som kan inträffa då och då. Det är ett relativt vanligt fenomen hos barn, och minskar med åldern. Dissociativa erfarenheter som ingår i den normala utvecklingen orsakar inte en fragmentering av hur man upplever sig själv. Det är när personen inte får något stöd av omgivningen att reglera och tolka affekter i samband med potentiellt traumatiserande händelser, och rädslan fortsätter att hålla sitt grepp om individen, som dissociationen förstärks och personens inre känsla av själv försvagas och delas upp. Wieland, S.. Dissociation in Traumatized Children and Adolescents: Theory and Clinical Interventions. Routledge Psychosocial Stress Series, New York (2011)
[4] Briere, John N., Child Abuse Trauma – Theory and Treatment of the Lasting Effects, IVPS (1992), sid. 52-53 and 55